.

 

 

Helgen på uppstuds, tar en lemonad i småstad, extrasmallstad. Elitloppsajten uppdaterad. Pingst för dörren. Tänker gå all in på en snabbvigsel imorrn!!!

Inga naglar kvar.

Imorrn vid midnatt. Först Prins Daniel, och sen Wien.

Det var ett fräck nummer Måns. Råfräckt. Det var uppdaterad Euro Vision så det sjunger om det.

En aha-video på scenen. Animation i ruten, hela numret var skapat för tevemediet, så där som man tänkt sig att det skulle kunna bli .

Vilket balladträsk igår.

Trenden höll i sig år igen

Sverige stack verkligen ut. Kommer få höga poäng , Sverige kan nå magiska topp3 tack vare skilja-ut-sig-effekten. 

Mycket högre kvalitet i tisdags.

Det var soppa igår. Gasade idag. Kan man kalla det småstad? I så fall en liten...

En av två småstäder jag bott i, om man inte räknar uppväxten som man kan kalla småstad också, då blir det tre,  och om man inte räknar in den som jag bodde i några somrar, då blir det tre. Kan räkna med lumpen sex veckor, då blir det fyra.... 

Loppis. Fiffig grej, ball, samla på prylar, börjat ta upp den prylen efter 24 år...

En gång var jag samlare.

Borde gilla Blocket. Ska testa. Butiken i hörnan, samma som då. Till och med samma snubbe.

Hoppas Måns blir tvåa i den nagelbitande finalen imorrn, magiskt resultat och ingen minns en tvåa, och vi slipper arrangera.

Det var scenograin som gjorde allt, kombon med låten, häftigt, på plats i publik hade man missat allt, det var tv-show och ska vara tv-show. Riktigt snyggt. Satt som en smäck med låten och blev riktigt starkt, man blev riktigt stolt.

Nu får man bita på naglarna utan att skämmas.

Bra show av österrikarna annars, de jag rankat bland de sista bland nationalkaraktärer, får ranka upp, inte så humortramsigt som i sverige, mellot, lagom humorflamsigt. Och framförallt lugnt och avslappnat så vi europeer inte behöver skämmas för Australien.

Lugn och ro och trygghet i varandra, så är man sociala.

Tänk om Sverige kunde bli så avslappade.

Vi socialt neurotiska.

Vi kan lära oss allt hur man ska vara som människa genom att se på tv på lördag.

Bara ta ett djupt andetag. 

Hur vi blir av med de speedade sociala neurosen.

Hitta lugnet i varandra igen. Robin är ett föredöme.

Annars har ju alla företag och anställningsintervjuare och livscoacher fått för sig att man är socialt kompetent om man bombar 1324 ord på en minut, störst neuros vinner.

 Och teve har anställt de mest speedade neurotikerna att synas i rutan under hela 2000-talet.

Bara ta ett djupt andetag.

 Känna in varandra.

Spana på Welcome to Sweden, Hasselhoff, finn den lugna trygga, i alla människor.

Hitta lugnet i varandra. Inte vara så rädda. Det sociala lugnet. Bygga en fungerade social samvaro från grunden. Vi har varit konstiga den här tiden sen 90-talet när världen öppnade sig för oss, europa och amerika och nu asien och vi skulle bli världsmedborgare, via nät och eu och tullarna försvann. Vi var konstiga innan också, när vi var isolerade. Men då var vi tysta. Sen var vi tvugna att försöka, en övningsperiod. Ju mer konstiga vi är, desto mer rädda blir vi för varandra. Klart att det inte går att finna det amerikanska parnevikska lugnet i en samvaro om ALLA är aliens. Då måste man ju bli alien själv.

Vi kommer lära oss. Lugna oss. De här åren var bara en övergångsfas. Ut ur isolering , in i omvärlden.   

Bara ta ett djupt andetag. Lyssna in, känna in, naturligheten, enkelheten, se in i varandras ögon under tystnad och vi dör inte av det, inte så farligt. Då fattar vi att vi inte är bättre eller sämre än några andra länder, dör föds den sanna patriotismen, vi är snart som alla andra, ett jordklot, Helt avslappat inför den prylen!

Men imorrn är vi bäst. Eller näst bäst. En liten stund. Tack vare måns. Vilken sunkig loppis

Sunkloppisen var serietidningsloppis, barnloppis. De flesta loppisar är barnloppisar, inte så poppis för mig.

Pingst för dörren, dags gifta sig va. Snabbvigslar är poppis denna helg. Jag tror jag ska ut på speeddejt idag och sen snabbvigsel imorrn

Pingstajten öppnad, nu måste vi bli lite kristna. Det är nog bra. Att vi blir lite religiösa tre gånger per år, men inte mer! Var lite religion på tapeten ett tag och det handlade bara om fundamentalism, den får kritiseras, men tro måste finnas i samhällen, nihilism går bort, blir sovjet, nazism, och den här sekulariserade svenska varianten måste finnas, kyrkorna står som trygghetssymbolen i städer, har tre nära där jag bor, och bara trygghetskänsla i dom, kyrkorna står som symboler runt om i landet, för historia och trygghet, och religion i den här varianten behövs för det utsatta, de som tappat all tro på allt, de som svävar mellan liv och död, behövs ett skyddsnät, vi hamnar alla i svåra stunder

Nu fick man det sagt också. 

 Grym Euro i år, och sen pingstsajt, morsdagsajt

 

 Nationaldagssajten

Elitloppsajten

-------------------------------------------------------------------------------------

SKOLTRIOLOGIN: Tredje Ring, Tugget Plugget, Förbifart Skola 

del3: Idrott, Invandring, Pedagogisk idehistoria, del2: Genus, De tre Reformerna, Ordning och Reda, del1: Lärarna, PISA, Finland och svensk Historia

------------------------------------------------------------------------------------

 

Innehåll, del3:

FÖRORD

ARISTOTELES

TAO OCH EXTREMISM

IDROTT

INVANDRING

SKOLPATRIOTISM

 

TREDJE RING

 

 

Mitt liv som hundvakt.

Skolan öppnar nu runt 8, där ska nu en hel värdefull och vacker generation tillbringa sin dag, den sektor som Aristoteles klokt och detajlerat beskrev, och som han kallade den mest värdefulla i ett samhälle.

Också den sektor vi försakar i nutid, den sektor i Sverige vi behöver värdera upp mest.  

En kopp till,  en slät, hade inget val när mjölken tog slut helt plötsligt, som mopsen tog slut efter en för hans korta ben alldeles för lång promenad, en kopp till och sen ska triologin ut till rektorer och beslutsfattare, politiker, stolta familjemedlemmar. 

Mopsen är länken mellan dem och superhjältarna, barnen som inte får glömmas bort i alla vuxna manifest, de som lovebombas i sista delen, som skyndade sig fram i morse hälsande storögda på jycken.      

Vi har en viktig uppgift idag igen.

Att skicka iväg denna lovebomb till rätt adress.

Lovebomba lärarna, de som den här morgonen i maj ska möta framtiden. 

Lovebomba pedagoger, föräldrar, rektorer och medmänniskor, Fridolin, Björklund, Löfven och framförallt kommande beslutsfattare efter dem, lovebomba varenda unge som det heter, varenda liten unge.

Åren går fort sägs det.

Vid den senaste pisamätningen kom man fram till att åren som svensk går fortare för varje år. 

Opinonsundersökningen sa att vi tror på snabbare skolår i år än för 26 år sen, året då vi kanske hade lite för bråttom. 

Vi får inte göra det svårt för oss.

På med Koltrasten i iPhone.

Lyssna till naturen. Kroppen.

Gör det enkelt.

Gå längst in i enkelheten och finn alla svar. Kroppen. 

Äta, sova, lära, dö.

Aristotelse och Tao.

Att lära sig allt det vi ska lära oss mellan 6-12 kan man bara lära sig på ett sätt, genom enkelheten, vi gör det svårt och har förlorat förståelsen i den åldern enligt mätningarna, läsförståelsen, men att lära sig läsa, räkna, skriva är precis lika enkelt och naturligt som att lära sig gå och cykla och precis på samma sätt,  i den åldern då vi helt saknar ideologi och fördom, i den åldern då vi saknar filter, dessa magiska gyllene år då allt som hörs och syns bara rinner in i oss utan minsta misstänksamhet och allt som rinner in då fastnar för livet. 

Uppdraget att sprida värdegrunderna då.

Kärleken, friheten, kunskapen, rättvisan, jämlikheten

Åldern då en människa jagar kunskap som lejon, åren då vi har ett minne är som en häst, åren slukar kunskap glupskt som hyenor.   

Uppdraget vi missade 26 år

Enkelheten.

Tao och Finland.

In i klassrum med motivation, lära, gå hem.

In i klassrum med enkelheten...pepp, allvar, lust, lära ut allt man behöver i livet på samma sätt som läraren lärde sig allt han behöver i livet.

Åldern då människan bara har en fiende: ideologi.

Vi får inte göra det svårt för oss.

Vi får inte ha så där bråttom som då.

Året då svensk skola blev osvensk.

Nu har vi sammanfattat åren 1989-2015, och med den historieskrivningen i handen kan vi möta den nya tiden, och kan bara göra det på ett sätt; med de värdegrunder vi som människor har uppdraget att slåss för varje dag, kärleken, friheten, kunskapen, rättvisan, jämlikheten. 

Alla som läser den här sista delen i filmen har en sak gemensamt, vi har lärt oss att vara människor och vi vet att alla år som människor gör att vi idag förstår hur och under vilka år vi lärde oss att bli människor. 

Och sen är det bara framtiden som gäller!

En vårdag, de två första magiska timmarna, enligt prognosen åska fram till kvällen, och nu väntar spännande veckor, Euro Vison, Mors Dag, Elitloppet, Natinaldagen. 

Det kan vara riktigt inspirerande att vara människa.

 Och så värdefullt!

Vi får inte göra det svårt för oss och när man möter staden med den enkelheten växer kraften fram, hur jävla värdefullt och viktigt det är, och att leva i värdegrunderna.    

Vi har några år kvar. Ett viktigt uppdrag. Det är fruktansvärt kul! Det är bland det roligaste jag vet. Att vara människa. Framförallt när man får ett sånt här morgon-sms: "på väg till skolan, två veckor kvar, vi syns på studenten"

Alla bitar faller på plats såsmåningom, allt blir naturlig, enkelt, viktigt.

Superhjälten. 

Skåda den superhjältefilmen varje dag runt 8, och lovebomba.

De pigga nya liven.

Formbara, hungriga, framtiden.

Denna tredje ring är den avslutande delen i skoltriologin.

 Framtidstron som sluter cirkeln.

 

ARISTOTELES

Uppföljaren till skolmanifestet, Tugget Plugget, skrevs åtta månader senare och var en uppdatering vad som hänt under den här tiden. Den tog också upp några saker som inte fick plats i skolmanifestet. Genus, Ordning och Reda, Kompiseffekten, osv.

 Avslutningen Tredje Ring handlar om några saker som inte berörts, Idrott, Invandring och Skolpatriotismen, och ytterligare lite om samhället.

Skolmanifestet betonade lärarna och lärarrollen, och mycket det som står där beskriver en historisk situation, borde klippt bort det, lärarna som saknar plan, styrning, den nya läroplanen är mycket detaljerad vad som ska läras ut termin för termin. Och Tugget Pluggar trycker på ordet kunskap lite för mycket så det bli tjatigt, och ordet feltolkas överallt idag. Ordets betydelse i Tugget Plugget är den betydelse det ska ha, alltså demokratikunskap, det medmänskiliga, kunskapen om värdegrunderna och samhället, och yrkeskunskapen, det som ligger nära det andra moderna ordet om har intelligens över sig  och därför jag undviker, kompetens.  

 Jag läste en helt färskt bok som handlade om pedagogikens idehistoria och det var en översikt över synen på lärandet från de gamla grekerna till idag och det var ju drabbade hur sant de formulerade allting då under antiken och det skarpsinnet i enkelheten måste vara kärnan i vårt synsätt idag. Boken måste användas som bibel för dagens pedagoger.

Vi bygger allt på samma saker, men har kommit en bit ifrån kärnan

 De beskrev ju en samhällssyn, Socrates, Platon, Aristoteles, och i den samhällssynen utgick man från pedagogiken och människans utveckling, de utgick från tidiga åldrar.

  Det schema Aristoteles skapade är det som gäller, balansen, mellan kropp och huvud, rörelse och kunskap, och lagordningen, frihet och ansvar. Grundprincipen för alla samhällen är balans.   (Man får helt koppla bort allt annat när man läser dom, särskilt Platan, man får koppla bort deras beskrivning av samhällssektorer, strukturen annan då, ideer om yrken och klass och genus, eftersom ordningen var helt annorlunda då, troligen nödvändigt för att det skulle fungera på den tiden. De talade om klassinledning ibland, och ibland om olika utbildning för flickor och pojkar).

 Men deras politik som menade att pedagogiken är samhällsbasen är ju rätt och tappades bort litegrann i Sverige, först i retoriken och sen i praktiken och den naturliga kopplingen mellan samhälle och skola var inte så stark några år. Som om man inte förstod människans utvecklingesfaser , inte förstod att det vi lär oss mellan 6-13 är allt vi behöver i samhället som vuxna.

 

TAO och EXTREMISMEN

Grekernas människosyn var samhällssynen, och pedagogiken var politiken, och på Aristotelse modell om en medborgarutbildning byggde vi sen också det moderna samhället. Meningen för honom var att alla medborgare skulle lära sig lika mycket i unga år. Credot :  balansen nödvändig -faller bara en liten del faller helheten.

Det är de två hörnstenarna som alltid varit min samhällssyn, balansen och helheten. Alla i ett samhälle arbetar för varandra, alla är lika viktiga, ingen kan tro att något yrke eller någon människa är viktigare än någon annan, allt hör ihop.

  Det är hörnstenen i alla samhällen. Demokratiernas grundprincip.

 Det är avgörande att vi idag inte tappar bort det Aristoteles beskrev, att samhället en organism som allt levande, naturen , kroppen, och han kallade det Det goda livet, allt levande fungerar bara i balansen.

 Tao byggde allt på denna princip om balans.

 Hans ingång till livet var att följa naturen. Och Visionen om det framtida Sverige i Vintersagan, politiken för socialdemokratin och alla partier med maktanspråk hänvisade till honom. Han lyssnade till kroppen och naturen och den enkelheten och strävan efter balans är samhällets enda framtidsväg.

 Det är den enda visionen för all framtida poltik, att tala om balansen.

Hela vårt demokratiska samhälle bygger på att bekämpa extremism.

 Det var det Tao och Aristoteles talade om när de talade om balansen. Allt det extrema, spelar ingen roll vad eller åt vilket håll, är skadligt, så fort det blir för mycket eller för lite av något uppstår skada och den kan bara repareras med balans.

 Extremismen är alltid samhällets fiende.

 Första orden i alla nya partiprogram som skrivs, och det gäller i alla frågor (ekonomi, försvar, genus, invandring osv) och första budorden i alla visioner i Vintersagor och alla skolmanifest. .   

 (Som en parantes kan man ta upp debatten om extremism är nödvändig som kort porvokation för att förändra saker och ting, jag hävdar att det inte är det, en hållning åt det extrema är alltid skadlig, man måste i ett politikt budskap alltid tala om båda sidor , tex invandring, genus, men man måste ju ta ställning i en aktuell debatt, och ibland måste man tala enbart för enda sidan, och om man tänker sig att en extrem hållning i en debatt fungerar där måste man sen direkt dagen efter direkt förklara den verkliga ickeextrema hållningen, förklara att det var en provokation, det extrema får aldrig bli en politik) .

En uppforstran men också en läggningsfråga, hur extrem man är och blir och det visar historien. Några dras till ytterligheterna, Skyman visade den läggningen på 70-talet , och de talar bara om en sida eller en extrem ytterlighet hela livet. Alla människor har den läggningen , mer eller mindre. Det svartvita tänket. Som kan urarta. Den läggningen dyker upp ofta i media och man känner igen de fort, och vi måste ta avstånd, de utgör det demokratiska hotet. 

 Ja, detta med skolan och extremismen.

Uppdraget är att lära ut värdegrunderna, och att förklara att extremism alltid är förkastligt.

 Skolans uppgift får aldrig bli en kompromiss, och det blev brännande aktuellt när extremistiska politiska partier ville tala i skolorna under valrörelsen.

 

IDROTT

Ämnet har förvandlats från att vara prestionsinriktat till rörelseinriktat, och så måste det vara i unga år. En dominant i pedagogiken enligt Aristoteles och lite mystiskt att han visste detta med kopplingen mellan kropp och själ redan då, de fysiologiska kunskaperna fanns ju inte om pykosomatiken, att rörelse sänder ut substanser. Vi kommer aldrig uppfinna piller som har den uppiggande effekten. Och att röra sig i unga år har ju stor betydelse hela livet. Nästan blivit en floskel, så självklar att vi glömt bort det.

Ämnet heter fortfarande Idrott, och trott att det kommer byta namn till Rörelse snart, eller kanske  Lek rent av. Ett uppdrag är att barn ska röra på sig helt enkelt och ordet Idrott för in tanken på annat, att det handlar om yrkesskola, att barn ska drillas till idrottsmän i vuxen ålder. Men det andra uppdraget är ju att barn ska lära sig sporterna för att bli intresserade av föreningsliv, hobbies på fritiden, och klart att idrott är bra namn på ämnet, när jag gick i skolan och på IH betonades det uppdraget, att lära sig de olika sporterna i grunden, regler och annat.

Det ska vara balans. Barn rör på sig genom att utföra olika idrotter, ingen motsättning.

Men betoningen på lek i åldern 6-10 har blivit större, ja, nästan bara den betoningen idag och gäller ju idrottsvärlden också, och det är bra.

Måste vara lustfyllt alltid.

 Har blivit bättre på den punkten. När jag gick i skolan var det många som fick olustkänslor för idrott, och jag fick också det när det var gymnastik och simning. De där jävla bockarna, de höll vi på med på IH också, de har gett så många barn ångest och de har gjort att ämnet Idrott fått kluven klang i skolan. Idrott ska vara roligt! Ta bort de jävla bockarna. Den största skräckbocken i alla fall....

Ja, visst , viktigt att lära sig motorik och det gör man genom gymnastik men man ska inte tvinga barn på de farliga trampolinerna och de större bockarna, man kan lära sig motorik på mindre saker.

De stora bockarna kan stå där för de modiga killarna och tjejerna som får glänsa lite och de behöver få självförtroende också på det de är duktiga på. Vi fegisar ska inte tvingas...   

Idrott är ett viktigt ämne. Det bästa som hänt svensk skola senaste 26 åren är att ämnet blivit så som det ska vara, lustfullt, här passar curlingsgenerationen perfekt som lärare. Det känsligaste ämnet som verkligen kräver skatt och värme.

Idrotten är viktigare i ett samhälle än vad vi tror. Finns inget effektivare sätt att motarbeta extremism. Så otroligt många unga flickor och pojkar i den känsliga åldern efter 15 som hade dragits till våld och extremism om inte idrott fanns. Det bästa skyddet för demokrati, och bästa lösningen på världproblemen, bygga upp föreningsliv, idrottskultur i Syrien, Irak, hela världen.

Fanatism som fanatism, dyrka fotbollslag eller dyrka ideologier eller dyrka Gud. Hela Storbrittanien hade uratat i politisk eller religiös extremism, förortskrig, om inte miljoner kids dyrkat fotbollskubbarna, den fankulturen. Alla måste ha en gemenskap, alla måste drömma, i England drömmer de om arenorna på lördagar. Massan tillsammans. Ropen tillsammans. I Irak dyrkar de gud. I Sovjet marx. I tyskland hitler. 

Fanatism som fanatism. Därför bra att bygga upp ett idrottsintresse i skolan.

 Men inget tvång såklart.

Alla barn gillar att röra på sig mellan 6-12 men sen är det ju många som inte gillar idrott.

En läggningsfråga det också.

 

INVANDRING

Underbar sändning på kunskapskanalen förra året. De hade samlat tre lärare, en från Solsidan, en från Fisksätra, två platser vägg i vägg, skolor nära varandra och två skilda världar.

Man fick inblick i hur det är i skolan idag för de nynalända.

I Fisksätra, nästan hela skolan nyanlända verkade det som, de ville inte gå hem efter plugget, situationen hemma inte bra, föräldrarna jobbade kanske kvällstid, lärarna fick slita dom ifrån sig och tvinga de hem. Och skridskor och sånt visste det inte vad det var. 

När de skulle börja fyran ville läraren berätta vilka nya ämnena var och historia: "bläääää.. det är ju bara svensk historia", skrek de och religion: "jaaa vad kul". Religion favoritämnet. Det vi hatade.. Det gjorde ont i hjärtat när om skulle ge betyg. Det kändes så fruktansvärt orättvist. De hade ju inte alls samma förutsättningar som de andra, i svenska, och andra ämnen. De var lika ivriga att lära sig. Men hon var tungen att sätta låga betyg.

 Hon beskrev hur svårt det var med integration.

Man har en romantisk bild att det bara är att sätta barn i samma skola , eller i samma klass.

 De hade den tanken, att barnen i Fisksätra skulle gå några timmar i skolan i Solsidan och bra och man får se andra men mycket till integration blir det ju inte. De pratar inte med varandra, sa hon, undviker varann. Det är ju svårt , barn söker kompisar med samma intressen.

Inte mycket intregration, ens i samma klass.

 Svårt säga hur systemet ska fungera, just nu är det nyanlända i sina klasser och övriga för sig, mycket. Det betyder att de får kompisar med samma intressen, får status, om man placerar in två nyanlända i klass med bara svenskar blir de lågstatus och får en tråkig barndom , som det var för dessa på 80-talet. Många förespråkar 50-50, om man skulle tänka sig en sån utjämningspoltik som är motsatsen till idag skulle det vara 70-30 och de som hamnar i minoritet får alltid sämre status i gruppen.  Ingen ser någon annan lösning än den här segregerade skolan.

 

SKOLPATRIOTISMEN

Det är fria skolvalet som gör segregationen större än vad den kunnat  vara annars, på vissa orter.

 De politiker som å ena sidan förespråkar ett varmt sammanhållet land och å andra sidan förespråkar skolval och skolsegregation underskattar en sak: skolpatriotismen.

Det var en märkvärdigt stor sak under alla skolår.

 Jag tänkte mycket på det då och vill ta upp det som sista ord i skoltriologin.

 Skolpatriotismen som en beståndsdel i uppväxten, på gott och ont.

 Klasspatriotismen finns ju också och också en märkvärdighet hur slumpen samlar en grupp som följer varandra nio år och sen i drömmarna hela livet, och som vi stod upp för varann och utkämpade ett klasskrig varje rast och det var vi mot dom....

Kompisar dygnet runt, bästisar...

 Inte tal om att man skulle vara med nån från nån annan klass!

Men skolpatriotismen brottades jag mer med, den utvecklades lite olustigt till hatkänslor på högstadet framförallt.

 Så är det....

Överallt i Sverige , då och nu. Det är i skolan motsättningarna uppstår. De som går i en annan skola är våra fiender.

 Vi var fem skolor upp till sexan som slogs ihop till en skola i nian och man kan tänka sig att den gamla patriotismen rinner av när man blir en ny gemenskap men den förstärktes och den gamla indelningen blev starka grupperingar i nya skolan och man såg ner på varandra.

Än idag är de som gick i andra skolorna "fiender".

Idag är uppdelningen på svenska orter att nyanlända går i en skola och de övriga svenskarna går i en annan skola.

 Det är så man skapar sprickan i ett samhälle.

Fullständigt omöjligt att det inte uppstår fiendeskap, när man går i olika skolor, skolpatriotismen spär på alla fördomar femfaldigt, tiofaldigt.  

 Skolpatriotismen förföljer alla hela livet sen som den gjorde för mig och skillnaden är att det inte handlade om hudfärg då , och i den uppstår ett hat och det är skolsegregationen och skolpatritismen som orsakar ett framtida fördomsfullt uppdelat land.    

 

  

Innehåll, del2:

REFORMERNA

RAPPORTERNA

GENUS

ORDNING OCH REDA

  

TUGGET PLUGGET

 

 Vår lärare gick i pension och slutade när vi hade en termin kvar på mellanstadiet. Vi fick en ny och det var en stor förändring. Den auktoriäre mannen som varit lärare i förti år byttes ut mot en nyexaminerad tjej som man tyckte var gammal då, säkert minst 25 år!

 En helt annan typ. Alltid glad. Skrattande. Hon gav oss ett kemiprov bland det första hon gjorde. En massa sidor. Aldrig sett så stort prov nångång. Hon ville testa våra kunskaper, la nivån för högt. Minns att jag bläddrade i provet och kände direkt: jag kan inte en enda fråga nästan. Istället för att försöka svara eller lämna allt tomt kom jag på en lysande ide, jag förvandlar allt till humorsidor, humor på högsta-betyg-nvå!

Jag har nog aldrig lagt så mycket tid på en skrivning och det förvandlades till en kreativ glädjestund av stora mått och plötsligt lust i de luxe i klassrummet och ung rebell i klassrummet och spännande att försöka svara så roligt som möjligt på varje fråga, och var fruktansvärt nöjd med den sen, det här ju mitt bästa prov, högsta nivån all time, och fick ju 0 rätt.... Enda skolprovet där jag 0 rätt och minns frågor och svar från en skrivning i sexan och en hel del långa svar, många ordvitsar och sånt, och mycket ironi..... och några korta ickesvar, tex frågorna Vad är en organisk förening? och nästa fråga Vad är en oorganisk förening? På den första svarade jag: Motsatsen till en oorganisk förening. Och på den andra: Motsatsen till en organisk förening. Så där punkigt stig helmer-möter-ebbagrönaktigt var det rakt igenom alla 15 sidorna.....

Hon hade humor och det enda hon skrev i rättningen var: Mycket rolig läsning! Du är komisk talang! Och när hon delade ut proven sa hon: länge sen jag skrattade så mycket, jag hade mycket roligt när jag rättade några av skrivningarna! Och sen tittade hon på mig..... 

Vad berättar anekdoten om Tugget Plugget då? När jag tänkte på skolan förra året kom jag på att detta var enda skrivningen i hela grundskolan som jag minns! Enda skrivningen där jag minns frågorna! Hade ju så roligt åt hela grejen och berättar kanske att det ska vara lustfullt i skolan också för att man ska minnas...

Anekdoten trodde jag först berättade att lärarinnan saknade all respekt, att hennes kompissätt att vara gör att eleverna skiter i plugget, jag hade ju aldrig vågat skriva så där om det varit vår gamle lärare som vi hade enorm respekt för.

Men mest en rolig episod som bara berättar hur jag var i skolan, jag var väl 12 år då och kändes väldigt rebelliskt att göra så där och berättar hur nonchig attityd jag hade till mycket av lärarandet, hade väldigt stor distans till skolan alla år och om jag inte kunde se nån anledning att lära mig saker och ting ville jag inte lära mig och hade svårt för hela kunskapssnobberiet, det där att lära sig bara för att lära sig. Jag sökte sammanhang i allt. Jag var inte särskilt intresserade av de ämnen som skolan handlade om och istället superintresserad av samhället tidigt och det var det viktiga tyckte jag, fokuserade på samhället, världen. Lusläste dagstidningar redan då och slukade all media, spanade nyheter, politik var spännande, siffrorna i valet, alla listor och tabeller i tidningarna och vilken placering låtarna hade och albumen och fotbollslagen och allt det där.... Jag dyrkade verkligheten. Mina klasskamrater var tvärtom. De verkade inne på sagorna och såna här abstraka kunskapsgrejer och totalt ointresserade av världen. Fattade inte hur de funkade. Att leva i den här världen och vara så fullständigt oengagerade i världen. Hallå!? Som att år 1250 är intressantare än året VI lever i. Och Nangiala och Sjumilaskogen och... De visste ju inte vad statsministern hette, och jag kunde alla mediapersonligheter som rinnande vatten. Jag tänkte ofta: fan att det inte finns ett skolämne som heter aktualiteter! I så fall hade ju jag varit totalt överlägsen alla! Högsta jävla betyg!

             

Tugget Plugget som en lovebomb. Kanske är svårt eftersom man är upprörd över utvecklingen och på de ansvariga men vinklingen i en lovebomb måste vara att gjort är gjort och historia nu och nu går vi alla svenskar hand i hand in i framtiden med optimism och glömmer alla dåtida trender och dåtida nya pedagogiker och ideologier och debatter och vi gör om och gör rätt på det enda sättet man kan göra rätt på tillsammans med de formbara superpigga nya barnen: med stor glädje, hunger och framtidstro. Försökte skriva Tugget Plugget för ett halvår sen, i december. Men det blev bara en massa fula arga ord. Man har ju skrivit om det mesta flera gånger om och trött på att skriva om det allvarligt talat och ska bara ta upp fyra saker väldigt kort.

 

DEN STORA OMDANINGEN

 

Den svenska skolan var en vacker framgångssaga fram till 1990 och sedan dess har det pågått entydigt konstant ras, ett ras som är unik i internationellt perspektiv, och så brett och mäktigt att världens forskare inom pedagogik lyfter fram utbildningsväsendet som ett unikt skäckexempel i den globala historieskrivning. Jag växte upp i ett Sverige med hög kunskapsnivå överallt i samhället, i allt från utbildning, forskning, näringsliv till humaniora, och vår självbild är nu förändrad och vi har en helt annan position som en av de sämre nationerna i Europa. 

Omvärlden som granskar raset påtalar omdelbart ett systemfel.

Orsaken är den stora omdaningen som genomfördes mellan 1989 och 1995. Omdaningen var ett experiment som aldrig testats förut någonstans. Raset är en effekt av politiken, de löper parallellt år för år, årskull för årskull. Lärarna som var med under omläggningen säger: "det var som komma till en ny arbetsplats, jobbet annorlunda", "vi fick order att byta kurs, nu skulle vi åt helt motsatt håll, en atlantångare som bytte riktning och det tog flera år att förstå hur vi skulle arbeta"

Vad gäller politiken finns en eftersläpning, många av dagens makthavare är fortfarande influerade av den ideologi som låg bakom experimentet, eller rent av delaktiga, äldre beslutsfattare som varit med och tagit beslut är alltid bromskloss för framtidens beslut.  Medvetenheten om landets kunskapsfall slog igenom för tio år sedan och fortfarande idag behåller vi stora delar av det världsunika systemet. Nuvarande regering har inte gjort upp i alla delar, kunskapsfokuset betonas inte och när vinstintresse får så här stort inflytande som det fått i Sverige korrumperas systemet, och kunskapsdräning är alltid en oundviklig följd. Situationen kommer stadigt försämras år för år, kunskapsspridning fungerar ju som en mun-till-mun-metod, kunskaps sprids från generation till generation och en förlorade generation betyder i praktiken fyra förlorade generationer, och Sverige självbild måste i framtiden vara att vi tillhör bottenskiktet av kunskapsnationer, med ett medelmåttigt utbildningsväsende i det globala sammanhanget.

 Ingen politiker talar längre om att ligga i framkant men den största faran är att demokratin försvagas, den är rent av hotad av den enorma ojämlikhet som uppstått, och det är alltid de svaga och utsatta grupperna som får ta smällen när kunskapen försvagas i ett samhälle.

Detta är en lovebomb och vi måste alla sprida hopp, tro och kärlek för framtiden, till barnen och de framtida beslutsfattarna och det enda sättet att göra det är att glömma allt som varit och tidigare debatter, blicka in i framtiden. Vi måste leva i framtiden.

 Framtidsvägen är naturligvis att lämna de låsta positionerna som gammal politik skapar och vi måste se på de tidigare besluten med nya ögon, lovebombens ögon. Det är länge sen nu. Det är historia.

DE TRE REFORMERNA

 

 Tugget Plugget i december hade som upplägg att utgå från en färsk granskningsrapport, från IFAU som skulle besvara frågan hur reformerna påverkade raset. 

Ja, frågan är: vilken reform orsakade raset? De hade ju påverkan på varandra och lika påverkan på kunskapsdräneringen, så frågan är akademisk, och hamnar i käbbelfacket.

De gick hand i hand. Det var tre beslut men egentligen ett enda. 

Det går inte heller att hänga ut en politisk sida. De var ju överrens. Och de är precis lika mycket ansvariga. De röda sidan stod först bakom kommunaliseringen, de blå stod bakom den nya läroplanen, den nya ideologin, och den stora reformen som ledde till en skola som marknadsplats, och sedan kom de röda tillbaka och satte Den Nya Pedagogikens företrädare som bossar i Skolverket och de satte också in den stora turbon i marknadssystemet. När röda sidan förbättrade ägarnas villkor upp till 100 % av skolpengen exploderade vinstintresset.

 De tre reformerna var som sagt en enda reform i den meningen att alla tog bort kunskapen ur plugget, och detta är ett försök till en kort summering som lovebomb.

  1. Kommunaliseringen

Samma år som muren föll svensk skola, och om man måste ranka reformernas betydelse måste kommunliseringen rankas etta. Startskottet. Den var ju så omfattande, ett helt nytt system skulle testas.  Man förstår ju ganska lätt vad det hade för effekt på hela överblicken och styrningen, när 300 bara försvinner. det var en väldigt stor statlig myndighet med stor kompetens som lades ner, man förstår effekten för jämlikheten, kontrollen. De hade ju total koll på alla skolor i landet, det var siffernördar och de ombads av regeringen att bränna all statistik de hade från 60-talet och fram men några vägrade och kunde inte, det sved i deras samvete och hjärta eftersom de visste att det var viktiga uppgifter för svensk skola in i framtiden.

Vi måste ändå lovebomba det som hände då, de politiska makthavarna visste inte bättre och ville testa något nytt, det var ett fiaskoexperiment att slita sönder skolan i smådelar och fördela ut arbetet till kommunpolitiker som saknar komptens,  då uppstår ojämlikhet och pedagogisk osäkerhet, men vi måste se med lovebomb i dag på det, och inte hata, och historia lika mycket som 1880-talets skolpolitik är historia.  Hat är alltid bromskloss, lovebomb är det som förändrar.

(Vet inte hur man ska göra idag, det är ju mycket svårare idag att skapa ett sådant kompetent statligt verk, efter kunskapsraset finns ingen kompetens att hitta bland de yngre, de som var med på den tiden är ju borta, alla måste ju läras in i arbeten av mentorer, man får börja om på noll, känns svårt med rekryteringen. 300 personer. Kommunpolitikerna är de som har kompetens i frågorna idag, inkörda i systemet, behålla det eller rekrytera därifrån till statligt verk. Rent allmänt måste systemet med gemensam överblick vara bättre, vad gäller jämlikhet, kunskapskontroll osv. )            

  1. Den nya läroplanen och ideologin

Några år senare kom en ny läroplan och med den en ny ideologi och syn på lärandet. Det var denna ostrukturerade filosofi i händerna på kommunerna som luckrade upp all kunskap. Blir ett fundamentalt ras när en ideologi sprids parallellt med kommunaliseringsprocessen och om man ska hårddra det gick det vi från en skola med fullständig struktur och kontroll till attityden "lärandet ska improviseras fram och kunskapen inte utgångspunkt och kommunerna får freestyla lite som de vill i kontrollen".

Lovebomben är att synen idag har förändrats, alla förstår att detta inte fungerar. Jag känner en enorm kärlek till politikerna och deras insikt idag på den här punkten. Den politiska viljan att införa ett annat system än det kommunala finns också.  

Och nu vet alla: det finns ingen ny pedagogik och kommer aldrig finnas. Det finns bara ett sätt att lära sig kunskap på, formulerades träffsäkert redan av Aristoteles, när och hur det ska ske, och den är empiriskt utprövad sen under två tusen år av alla länder fram till idag. 

  1. Marknadsreformen

Sverige är idag det enda land i världen som tillåter ett vinstintresse i skolan enligt denna modell med fritt skolval, friskolor och vinstuttag av skolpeng. Milton Friedman var arkitekten,  och han påverkade Chile att testa systemet. Sverige och Chile var de länderna som testade och båda länderna drabbades av ett stort ras, och Chile bytte inriktning i vintras, de tog bort möjligheten till vinstuttag helt.

När vinstintresse styr verksamhet förändras hela tänkade. Utbildningen kommer i andra hand, kunskapen dräneras.  Det finns inget mellanting. Ofta talas det om att man kan ha "lite marknadsinbland, lite marknadstänk", men så fort det tänket kommer in hamnar allt annat i skuggan.

Direkt efter valet klev vd för Svenskt Näringsliv och vd för Företagarna fram och sa precis rätt ut utan minsta omsvep exakt vad det handlar om: "näringslivet kommer lida svårt, svenska företag har blivit beroende av kapitalet skolpengen ger, för att sedan kunna investera i annan verksamhet. "

Till och med Wallenberg har blivit beroende av kapitalet som skall gå till utbildning, och det är skälet varför regering och övriga makthavare inte vill släppa systemet, hela systemet upp till politiken är alltså korrupt och sätter kapitalet före barnens kunskaper och nationens bästa.

 Lovebomben är att de ändå börjar ta ett första steg i retoriken. Det är faktiskt oerhört viktigt och bra och heder åt dagens politiker.

Orden är viktiga. De skickar signaler till alla, rektorer, föräldrar, ägare.

 Även om systemet kvarstår förändras skolledningen tänkande, om man pumpar på "vinstintresset ska inte styra verksamheten, utbildningen skall vara i fokus".

Det är ett steg på vägen att luckra upp allting. Jag tror inte heller att vd för Svenskt Näringsliv då heller i framtiden vågar uttrycka sig så rått och brutalt.

På sikt kommer systemet falla, oundvikligt.

Handlar om 5-6 år max till, omvärldsperpektivets exempel är för tydliga och handlar om att nya makthavare kommer in, de som inte är bundna vid gamla beslut.

 RAPPORTENA

Sedan september har det hänt mer på den svenska skolhimlen än vad som hänt alla andra halvår tillsammans.... Nya böcker har släppts, nya debattartiklar, nya föreläsningar på Kunskapskanalen. Ny regering, ny utbildningsminister. OECD har besökt Sverige och gjort en första stor studie över raset från ett oberoende perspektiv utifrån. Och två inhemska massiva rapporter.  Den första rapporten kom från IFAU. Den innehöll en mängd spännande diagram över resultatutvecklingen. Deras uppdrag var att försöka förstå sambandet mellan de politiska reformerna och raset. Deras slutsats av resultatutvecklingen var entydlig och dyster, och sen när de kom till detta med kopplingen till politiken blev det besynnerligt, och troligen en uppgift utanför forskarnas kompetensområde. Den kontentan lyftes fram i media också. Den andra rapporten fokuserade sig på skolpraktik, och samma sak där: intressant läsning och lite besynnerliga slutledningar på sina håll. Sammanfattning av de båda rapporterna: de gav bra info och fakta och de gav den slutgiltiga förtroendekris för allt vad forskning heter.  Hur den presenteras i media.

IFAU var väl under departementet och satt i deras knä och ville inte lägga skuld på några politiska beslut men formuleringen att det var svårt se konkreta bevis för sambanden mellan reformerna och raset kändes en smula... löjlig. Går ju inte att finna säkrare bevis, vad gäller reform och resultat och tidpunkt.

Och en annan slutledning var direkt befängd. De påstod att skolrasets inletts redan innan reformerna. Finns inget som tyder på det i alla mätbara undersökningar eller vittesmål från skolvärlden. Det var runt 98 första tecknen dök upp och sedan en helt annan situation från 00 till 06

Som argument för påstående fanns en mätning som genomförts sedan 60-talet och den hade visat uppgång fram till 80-talet men ett par år mot slutet av 80-talet  uppvisades sämre resultat. Problemet var bara att mätningen inte hade särskilt stor koppling till skolkunskaper, man mätte olika intellingser hos skoleleverna, betoning på logik, figurer, vika papper, egentligen en ren IQ-mätning. Den stora delen i den mätningen identisk med intelligenstestet vid lumpentestet. 

Svårt förstår hur resultat från två år av en enda mätning , och en mätning av detta slag,  kan leda till den slutsatsen.

 

TILLÄGG TILL SKOLMANIFESTET

 

PENGAR

Skolmanifestet publicerades två dagar innan valet, ville inte publicera det i valrörelsen. Politikerna är stressade de veckorna och vill presentera konkreta saker. När de kom till skolan pratade de om "mer pengar" och "mindre klasser". De sakerna var inte orsak till raset, och heller ingen lösning på problemen.

Allt handlar om systemfel och inte ekonomi. Sverige har alltid satsat stora pengar på skolan och har idag en av världens dyraste skolor, troligen den dyraste i hela världen. En stor del går inte till utbildning, det går till ägare och näringsliv. Vad gäller lärarlöner ligger Sverige också bra till globalt.

Men naturligtvis är höjda lärarlöner väldigt positivt, och om man tänker sig att lärare skulle tjäna som stafettläkare skulle allting förändras snabbt. En helt annan kompetens in i lärarkåren.

Vi har också många lärare per elever vid en internationell jämförelse. Vi har inte stora klasser idag. När jag gick i grundskolan var vi 33 elever i klassen, vad gäller diciplin var det ju annorlunda mot idag. (på högstadiet körde vi häften av lektionerna i mindre grupper och alltid stökigare ju färre elever det var i klassrummet, ja då pratar man mer med varandra).

Jag tror inte på den pedagogiska modellen att lärare ska vara privatlärare och utbilda enskilt med elever på lektionstid så det varit mycket i Sverige under raset, i Finland kör man den modell vi hade i skolan. Jag tror jag pratade enskilt med läraren två eller tre gånger under mina 12 år i grundskola och gymnasium. Modellen:  läraren lär ut till alla, sen lär alla i självständigt lärande. Om man kör fast som man ofta gör får man klura på egen hand, det var min tanke, egen problemlösning, det är så man lär sig, och om man inte inte fattar är det också en läxa man lär sig av. Om man tar genvägen och frågar läraren och låter henne fixa uppgiften lär man sig ingenting.

 Det var hopplöst att sortera i Skolmanifestet och välja ut det viktiga i det gigantiska ämnet. 

Hoppade över genusperspektiv, invandring och detta med ordning och reda.

GENUS  

 Vad gäller genusperspektivet har det betydelse för skolraset, pojkarna har tappat mest och finns idag inte många manliga lärare i högstadiet och det är de tre åren då de behövs. Man kan säga att hela skolraset är ett pojkras.

I lågstadiet har det noll betydelse, där lär sig pojkar lika mycket av kvinnor som av män.

Men i högstadet kommer detta med kön och manliga förbilder in i bilden och får en avgörande roll. Minns det så oerhört tydligt. Att vi pojkar längtade till männen då i skolan. Mest på ett annat plan än lärandet men faktiskt ofrånkomligt att pojkar lär sig mer av män och vice versa i den åldern, borde inte vara så men det har en viss effekt , så funkar förebilder, det bevisade min skolgång.

Målet måste alltid vara 50-50.

Det är oerhört avgörande för skolans utveckling att det bli 50-50 på högstadiet.

ORDNINGSFRÅGAN

 OECD ganskade skolraset och lämnade rapport i dagarna. Deras stora fokus var ordning och reda. I förhandsrapporten kallade de det för diciplin men det ordet får inte användas i Sverige, för tankarna till det militära.

När omvärlden granskar utifrån är det såklart detta de ser först. Vi är helt unika i dag. En ljudvolym som inte finns i någon skolan någonstans på jorden. Givitvis påverkar det inlärningen. När finska granskare var på besök i skolor i Dalarna blev de chockade, hade aldrig sett något liknande, och aldrig hör talas om något liknande. Ett klassrum där alla elever pratar hela tiden.  

Man ska inte ställa Caligula mot Vikarien, svensk skola 1930 mot svensk skola 2015. Målet måste vara den skola jag gick i, och den som finns i Finland. Värmen i klassrummet och samtidigt en lärare som inger respekt, det elever söker och vill ha. Ingen vill ha stökiga klassrum som nu, varken lärare, politiker, elerver eller föräldrar. Sydkorea är bäst i Pisa men ingen förebild på detta sätt, de kör Caligula.

 Klart att det lätt slår över åt ett håll, svårt detta.

 Filmen Vikarien, man fick sympati för den unge killen som var lärare och han engagerade sig verkligen i jobbet och eleverna, brydde sig, och samtidigt blev man ju provocerad av hans inställning. Han stod vid tavlan och lät eleverna prata på i hög ljudvolym samtidgt. Han sa att det inte spelade nån roll om han sa till eftersom de inte kunde vara tysta mer än 2 minuter. Den kunde inte koncentera sig och det berodde på deras egenskaper, personligheter. Så är det ju inte. Givitvis kan alla barn vara tysta , en halvtimme åtminstone, alla som inte har någon psykisk störning  ADHD tex, det är bara en fråga om attityd. Alla har inte psykisk diagnos. Dessa barn kan sitta tysta fullt koncentrerade fram dataspel i timmar, eller två timmar framför en skräckfilm. Men vad säger man när man sagt "TYST i klassen" och de bara pratar på... Väldigt svår situation! 

 Jag tänkte mycket på mina lärare förra året, hur svårt det är, och handlar om personlighet, en lärarinna skrek väldigt ofta, fick utbrott, och efter utskällningen var hon glad och rolig, osvensk personlighet. 

En annan lärare vad sådan typ som aldrig får utbott, aldrig säger i från, en typisk konflikträdd curlingsvensk som killen i filmen Vikarien, och en gång fick han utbrott och det var väldigt obehagligt eftersom han skakade hela lektionen sen och kunde knappt prata.... En kille hade kastat ett sudd , men alla drabbades av han utbrott och det slog fel, och började prata om att vi var värsta klassen och sånt där..

Vi blev helt enkelt förbannade på honom och fick disrespect, istället för tvärtom som det ska vara.

Ingen lätt sak detta, att vara lärare idag.

Man tänker att alla ska vara som mina favoritlärare  på gymnasiet, allvarlig auktoritär uppsyn, och väldigt snälla varma personligheter som verkligen brydde sig om oss, att vara bestämd är att bry sig om eleverna och det är ju dessa man minns idag, de andra som skulle vara flamsiga kompisar, de fick noll respekt hos oss och vi hånade dom och dom har man inga varma tankar om idag. Hela curlingproblematiken i ett nötskal detta, att sätta gränser.

Det världsunika klassrumskaoset är en given effekt av min hämmade curlingsgeneration. Jag har aldrig fattat det, att man inte vågar skälla på barn. Jag skäller alltid på barn , eller gjorde, har gjort under 20 år när jag umgåtts med de genom alla år, nu umgås jag inte längre med barn, men rättade när de gjorde fel och sen superpepp och skratt nästa sekund när de gjorde rätt och vad är problemet, vad är problemet.  

Det är ju enda sättet man kan vara pedagog på.

Enda metoden att lära sig på.

POLITIK IN I FRAMTIDEN

 

Ska avsluta den här lovebomben in i framtiden med lite kritik...

Kärleksfull kritik.

För drygt ett år sen formulerade jag de tre grundproblemen i svensk skola. De tre huvudorsakerna till raset.

Då gjorde jag det utan att ha läst på, utan att ha läst rapporter och böcker, utan att ha slukat fakta. Jag byggde allt då på verkligheten, egen skolgång, och de yngre jag följt.

Månad för månad efter det har intrycket bara förstärkts. Alla fakta har bevisat det jag skrev då och nu är det en odisskutabel sanning.

 Raset berodde på tre saker: 1. Lärartappet. 2. Kunskapstappet. 3. Vinstintresset.

Att jag tryckte fram just de tre sakerna då var också en markering.

 Att inte tillhöra någon sida. 

Skoldebatt tar som alla debatter fram det primitiva vi-mot-dom-tänkadet som finns på skolgårdar och antingen är du med oss eller mot oss och om du är med oss måste du tro på oss till hundra procent.

 Extra komiskt och märkvärdigt blir det när något så naturligt och opolitisk som pedagogik ska bli en fråga för ideologi och politiskt spel. Det blir extra fel i den här frågan, upptäcker den  som orkat lyssna på detta några minuter..... .

 Två alternativ liksom, ska vara höger och vänster här också liksom; antingen är man för kunskap och betyg och marknadskrafter. Eller så är man mot kunskap och betyg och marknadskrafter.

 Okej det var en medveten markering för att luckra upp det urspårade, men egentligen bara ett skäl: sanningen och det enda sanna är att båda sidor har rätt , och båda har fel.

 Vederlagt idag att det uppstod sektbeteende på två olika kanter även inom skolsektorn och även om Quick tar priset är det också väldigt spännande att studera sektfenomenet här, hur det spårar ur i fullständig ovetenskaplighet när någon slags ideologi sprids i små världar, det var kompisvärldar med ideologi som kitt och en lite grupp med makt spungen ur departement som såg möjligheten att göra egen profit på verksamheten, och en annan liten grupp med makt sprungen ur universitet.

De skaffade sig maktposition vilket gjorde att politiker idag, Björklund på sitt håll och Fridolin på sitt håll blev insyltade i moraset då de i vintras talade för deras ideologiska sak.

Avslutningen på Tugget är samma upplägg, kärleksfull kritik av dessa båda snedseglingar åt vänster och höger.

 

KUNSKAP och kritik av vänstern

Tugget inleddes med en episod som beskrev min avvaktande hållning till kunskapskravet när jag gick i skolan och jag var en självständig individ som dyrkade oberoendet och min kritiska hållning till allt kan man se som både positiv och negativ. 

Det kritiska tänkandet gör att man har ett filter och utesluter mycket kunskap men för min egen del var det nödvändigt och positivt, i allt ifrågasättande fann jag nycklar till lärande och kunskap.

Fattade inte vad skolan kunde ge mig, men plötsligt på gymnasiet föll alla bitar på plats, minns känslan så oerhört stark, hade blivit intresserad av humaniora, och när jag studerade historika personer förstod jag samhället och alla värdegrunder, frihet, demokrati, jämlikhet, osv.

Plöstligt tänkte jag, fan vad kunskap är bra. Samhället som jag varit så fixerad vid, nu fattade jag allting.

Och jag tror inte att jag idag skulle begripa betydelsen av allt det där i praktiken, det fria ordet och samhällets olika bitar föll på plats genom historiska expempel.

Idag är kunskapen om historiska personer och händelser obefintlig när man går ut grundskolan, häflten av eleverna vet inte vem Strindberg var, och även förståelsen att kunskapen i sig  är avgöran, den är borta, och framtidens Sverige kommer ha en helt annan relation till demokratin och friheten och börja ifrågasätta den.

Idag är enda frågorna i huvudet...

 Av vad ska vi lära oss världen, om inte av historien?

Av vad ska vi lära oss livet, om inte i kunskapen?

 Betoningen av kunskapen på alla plan i samhället var socialdemokratinsstora projekt, Palmes projket, och vänsterns projekt.

 Några personer fick då på 90-talet tanken att förvandla ordet kunskap till något annat än det är och nu skulle det inte längre vara samhällets grundfundament, och det märkvärdiga var att dessa personer kallade sig vänster.

 Förvirringen lever kvar på sina håll och vänsterpartiet har , förutom att profilera sig som motståndare till betyg , och även till kunskapsbegreppet i stort, började lansera en slags ny pedagogik som någon stollig docent hittat på, som  kallades Läxfritt Sverige.

Sverige hade färre läxor än övriga länder under skolraset och nu ville de alltså förbjuda läxor. Finns exempel på skolor i Sverige där man höjt nivå genom att köra utan läxor, med annan metod, men det är knappast något som gäller generllt i landet, om man skulle ta bort den biten som handlar om repetition i inlärning skulle självklart raset bli 2 gånger värre. Att göra läxor tycker inte barn är ett dugg jobbigt egentligen mellan 8-12 , de avgörande åldrarna

 Orsaken skulle vara jämlikhetsperspektivet, och avslöjar en obehaglig samhällssyn. Samhället som en slags tävling mellan olika individer och insikten att samhället är en symbios där alla arbetar för varandra verkar saknas, och i så fall saknas ju även insikten att kunskapsförlusten och demokratiförlusten drabbar de svaga grupperna i första hand. 

Det är ju de utsatta grupperna som är beroende av kunskapen i samhället, kunskapen i socialtjänst, politik, sjukvård, skola, rättsväsende osv, och kunskaperna om demokrati  jämlikhet.

  En annan sak jag tänkte dumpa ur skolmanifestet var just detta med samhällskopplingen men bra att jag inte gjorde det. I början när jag läst massa böcker tänkte man sig ett upplägg med samhället som utgångspunkt , jag saknade helt den kopplingen när jag läste skolböckerna.

Det verkade nästan som om de fattade skolans uppgift.

Fick känslan att de inte fattar att samhällets alla beståndsdelar är direkt länkade till skolresultat.

 Skrev en massa om det , tänkte dumpa det men bra att det kom med och saken med läxor var att "det gynnar de med bäst social situation" men det är ju ändå en fullständigt avgörande metod i den viktiga 9 årsåldersåldern när läsförståelsen och annat ska präntas in att man som jag gjorde och som alla barn gör i hela världen sitter ensam på kvällen, kallas repetiton, grunden i inlärning av minnesfunktionen, och detta att se utbildning och kunskap som något egoistiskt egengynnande är så fullständigt främmande, vad är det för samhälle man ser? Att de med goda sociala förutsättningar tillgodogör sig kunskap är ovärdeligt för hela samhället, och alla yrken kräver kunskap, nivå får ej sjunka i de yrken där demokratikunskapen behövs mest, och enormt många yrken , egentligen alla , där kunskapen är o och o för demokratins överlevnad, inte minst myndigheter, socialtjänst, rättsväsende, och lärare, politiker.

Det handlar om de svagas situation framförallt, de får smällen i det kunskapslösa landet, det är för dom kunskperna om värdegrunderna (jämlikhet, frihet, rättvisa, osv) är mest viktiga.

BETYG

Ingen aning i vilken ålder man ska införa betyg. Vi fick i sexan. Jag var en stor motståndare till betyg alla år i skolan, i alla fall på ett personligt plan. Läste aldrig.

Men när de sa att de skulle ta bort betygen på 90-talet gick kalla kårar genom kroppen och man tänkte direkt "det kommer ju gå åt helvete". Man förändrade hela betygssystemet och tog bort betyg helt de avgörande åldrarna upp till 14 och klart att var en orsak till det massiva raset.

Varför fick jag kalla kårar?

Jag tänkte ju bara på vårt beteende, vi struntade i allt skolarbete alla år, om det inte skulle synas på något sätt, i betyg eller annat. Vi behövde motivation.

Jag vet inte hur det är idag men jag tänker mig alltid en klass så : 20 % presterar över medel, 60 % medel, och 20 % presterar under medel.

I min klass i grundskolan var vi extremt jämna, alla medel i stort sett, på högstadiet  nya elever och påverkade. Då fanns det två som överpresterade och tre som fick dåliga resultat, övriga 26 fick som jag, betyg 3 i alla ämnen.

Alla måste vara överens om att betyg höjer kunskapsnivå i de två första kategorierna. För de 20 % bästa är det en stor kick såklart, det är inspiration i deras liv och jag känner flera såna högpresterande och de var utsatta i plugget och skolresultat var deras enda uppskattning, enda vägen in i självkänslan. 

Och för alla dessa medelpresterande som de flesta är betyg en motivationshöjare, så är det bara. Vi sket ju fullständigt i det annars. Särskilt på gymnasiet som visserligen inte hör hit men då var det ju maximal minimal insats och allting väldigt inriktat på att göra så lite som möjligt bara det inte syntes på något sätt....

Så debatten om betyg handlar om de 20 % som presterar under medel. De med dåliga betyg. Jag vet inte, klart att det inte är bra för motivationen att få svart på vitt att man är under medel, men tror man överdriver det ändå. Jag har följt en kille 5 betygsår nu och han har dåliga betyg under medel och för honom har betyg alltid varit motivation. Men han har gått i klass där alla är under medel.

På ett sätt överdriver man betygens betydelse vad gäller de undermedelpresterande, tankegången att det skulle påverka psykologiskt i negativ riktning.I jämförelse med allt annat som händer de åren ganska betydelselöst, könsutveckling, kompisar, motsatta könet, föräldrar, sport och vad gäller status i klassen noll betydelse.

VINSTINTRESSE OCH KRITIK AV HÖGERN

Bara en kortis om högern i nutid. 

Högern var historiskt anhängare av konservatism och kunskap, den nya defineringen av högern är Friedmans friheteliga extremism, tron att utbildning funkar bäst som en marknadsplats. 

När de talar frihet ...

Idag är ojämlikheten brutal i Sverige och unik globalt, det var en gång socialdemokraternas största insats för vårt land och idag det största socialdemokratiska sveket, regeringen idag som har alla siffror på bordet och vet vad orsaken är men inte gör något. Idag är kunskapsskillnaderna så stora både bland elever och lärare att det skulle vara omöjligt att stoppa det fria skolvalet men när de talade frihet var det den ekonomiska friheten för näringslivet de talade om, och ingen elev eller förälder bad om frihet att välja skola, varken i Finland idag eller på min tid i Sverige.

I dag vet alla orsaken , hur ojämlikhet uppstår.

Vad händer när eleverna segregeras i olika skolor, efter kunskapskrav? Kompiseffekten att lära av varandra försvinner. 

 Kunskap är rent allmänt något som sprids från mun till mun i umgänget och lika mycket på raster och barn umgås efter skolan och man lär sig det mesta i umgänget.

Exempel från min barndom, berättelsen om Samuel.         

BERÄTTELSEN OM SAMUEL  

 En klasskamrat hette Samuel. Han var klassens stjärna. Samuel kunde räkna och skriva när han kom till skolan! Samuel var en bra kille. Han suckade lite över alla oss andra. Som satt och försökte lära oss räkna och skriva. Men han var inte stöddig. Han fick fördriva tiden med annat. Tror han blev musiker sen. Han kom från en läkarfamilj. Det fanns såna hus i området. Med läkare. Som var grönavågare. Det fanns två typer av hus. De som flyttat hit av skatteskäl och de som flyttat hit för lugnet och naturen. Samuel var en bra kille och vi umgicks en del genom det gemensamma intresset sport men i övrigt var glappet för stort mellan oss och kom på en smula emotionell kollisionskurs senare upp i åren när han föll in i det superironiska och jag ogillade den där överdrivna ironin men han förblev en bra kille. Vi var aldrig bästisar men tänkte en gång hur många timmar vi ändå hängde med varandra. Särskilt de första 6 åren. 9 år i samma klass. Vi umgick mycket på fritids, och hemma hos honom ibland. 

Vi umgicks många timmar hemma hos honom där bildade ett band av oss och vi blev Beatles, lirade till musiken, låarna om och om igen. Han lärde mig allt om Beatles och andra band. Han var på en annan nivå kunskapsmässigt. Han visste mycket om mycket och han lärde mig mycket om djur och natur.  

 Framfrallt umgicks vi i skolan. Rasterna varje dag i 9 år på fotbollsplanen mest. Och i klassrummet. Svårt säga exakt hur mycket han lärde men bara det man tänker på så här är det väldigt mycket.

Om vi hade varit unga idag kanske vi hade kommit i olika skola och den effekten på jämlikhet av att barn med olika kunskapsbakgrund går i samma klass är stor. Framförallt i klassrummet. Han höjde ju hela klassen där. 

Rätt otroligt hur mycket en enda elev kan bidra att höja kunskapsnivå på en hel klass, när man tänker på det i efterhand. Och de finns inte i den här medelskolan idag, de har segregerats bort. 

 

 

 

FÖRBIFART SKOLA

-om den förlorade skolgenerationen 

 

Att göra rätt är att göra det enkla, självklara, naturliga.  

Att göra det fel är att smittas av trendviruset

som spridits ur böcker, hjärnor, munnar långt ifrån verkligheten.  / fritt efter Tao

 

1. BAKGRUND
På toppen av ett berg.
"Världsledande kompetens". 
PISA-undersökningen
2. VALNATTENS VREDE
Fakta och siffror
Och den enda fungerande skolmodellen...
3. DE TRE PROBLEMET
Lärartappet.
Kunskapstappet.
Vinstjakten.
4. TRE FALLSTUDIER 
Jag.
Bäste vännen 
Gudson
5. SKOLMINNEN
Hångel
Respekt och respektlöshet
Mindre exakta minnen....
6. SKOLANS UPPGIFT 
Topp-5 rank.
Alternativ till skolan
7. TILLÄGG I FÖRBIFARTEN
Hjälten Fridolin.
Om barnuppfostran, pedagogik.
Skriftliga omdömen.
Invandring och skola
Ålder och metodik i klassrummet
Läxor
Ordningsfrågan
Vad betyder "sprida kunskap..."?
Min bäste vän--ett fantastiskt skolminne
Och nästa gång vi far förbi en skola.... 
.
FÖRORD
Det har gått 10 månader sedan Pisachocken som skakade landet i dess grundvalar.
Grundidén med dessa 16 wordsidor var att sätta ihop ett politiskt manifest, ett "skolmanifest" som ska delas ut till den nya regeringen, och det här är bloggversionen, berättelsen. Det finns en nedtonad vetenskaplig version också med referenser, källhänvisningar. 
Jag var skeptisk för ett halvår sen men har blivit övertygad om att Fridolin är en skolstjärna, och rätt man på rätt plats, och Löfven/Fridolin/Björklund kan bli ett dream team för skolan. Stjärntrion för kombon kunskap och självständighet.
Fokus i den här versionen är på Fridolins område, lärarna och han vet att han är på rätt spår, och jag vet också att betoningen på ordet kunskap inledningsvis provocerar många. Det är medvetet. Det är ett av de mest positiva begreppen i vår värld. Det är det som ger människor daglig glädje, energi och livslust. Det är det som förebygger våld och extremism. Och det är framförallt det som barn älskar och sysslar med mest av allt. Många trötta vuxna i vårt curlingland vill inte svara på frågorna som haglar från barnen i deras kunskapstörst varje minut och placerar de därför framför en dator eller mitt i en aktivitetshysteri och hoppas inte Fridolin är en av dessa....
Vår blivande utbildningsminister använder sällan ordet kunskap och om han inte tror på kunskap är det i så fall den ende utbildningsministern i hela världen genom alla tider som inte tror på kunskap och borde syssla med allt annat i regeringen utom utbildningsfrågor....
(Jag hoppas de som tycker att ordet har negativ betydelse får den terapeutiska hjälp de behöver och orkar läsa fram till avsnittet Tre Fallstudier som är en kovändning och u-sväng och handlar om det sociala i skolan och en personlig bloggberättelse över min skolgång, och en beskrivning hur jag var i ständig opposition mot kunskapsmänniskor hela min barndom.... Min utgångspunkt i dag är ungefär densamma: tror stenhårt på kunskapssamhället såklart men befinner mig i ständig oppostion mot kunskapsmänniskor på det personliga planet för att finna jämvikten mellan fakta och sammanhang i samtalet).
Orden "krav" och "kunskapskrav" är annars den stora sprickan i skoldebatter. Jag ogillar också de orden i samband med skola men vi kan lägga ner det där. Jag ogillar orden som utgångspunkt men att därifrån gå till att radera ut alla krav i skolan är hårresande... Regler är demokratins grundbult och måste finnas regler även i curlingland . (Och i skolan måste det finnas krav att passa tider och att bemöta andra människor med respekt och kärlek och annars rasar samhället). 
.
Bloggversionens berättelse är en resa från 80-talet och det svenska skolundret på toppen av ett berg, via skräckåren och pisachocken, skolfilosofi, detaljpedagogik, sommaren i Finland och sen den svenska Talisrysaren i juli, valnattens vrede framför siffrorna, fram till september 2014 och en hyllning till Gustav Fridolin, Löfven, Björklund.
För att förstå nedmonteringen av den svenska skolan måste man minnas den tidsanda som präglade hela det offentliga svenska 90-talet. Muren hade fallit och reformvågen decenniet som följde svepte rätt igenom svenska samhället och ingen sektor förblev orörd. Många av förändringarna var nödvändiga i den nya globala tiden vi gick in i (det ekonomiska systemskiftet, skattereformen) men viljan att rensa bort allt det gamla i samhällsbygget slog över ett slags kollektiv trendhysteri och målet var uttalat; förändring för förändringens egen skull. Och den här förändringens ideologi vägde mäkta tyngre än all vetenskap, all rationalitet, all faktagrund och all beprövad erfarenhet. 
Tyvärr skulle även sektorer som fungerade väl förändras, utan att någon kunde förklara varför, varken då eller nu. Den vid denna tidpunkt högklassiga svenska skolan skulle omdanas i grunden. Exakt samtidigt som nya sensationella psykoanalytiska upptäckter gjorde entré i rättsstaten, skulle nya psykologiska fundament bygga framtidens skola. (Och att märka: nästan exakt samtidigt började sen uppgörelsen med båda urspåringarna under 2000-talet i Sverige). Bildtregeringen skapade den nya läroplanen Lpo94 (som bl a innehöll en flummig och kritiserad betygskala) vars huvudpunkter formulerades i två nya riktlinjer. 1 Eleverna skulle själva ta ansvar för utbildningen, inte läraren. 2. Kunskapsbegreppet skulle inte längre vara utgångspunkt för verksamheten. Den Perssonledda S-regeringen drev sen vidare ännu mer åt det hållet och riktlinjerna genomsyrade utbildningsfältet fram till 2011, och kanske ända fram till den stora brytpunkten 2014. 
.
Den svenska skolan är fullständigt kvaddad. Man kan inte börja berättelsen på annat sätt. 
Det går inflation i ord i det offentliga rummet och till slut tröttnar man, och företrädare för de flesta sektorer talar om kris då och då och missbruket av orden kris och katastrof har gjort oss immuna, och vi reagerar därför inte som vi borde göra när verkliga kriser uppstår. Hur ska man då göra när läget är verkligt kritiskt?
.
   Jag började efter pisa2012 i en upprörd men ändå hoppfull utgångspunkt, irritationen över utvecklingen utan att ha full koll på hur illa det var, och umgänget med skolvärlden (böcker, tv, siffror, lärarkontakter, elevkontakter) har varit en  känslomässig berg-och-dalbana, oro och obehag ibland, av sanning, faktum, dumhet, rejält skakad bitvis och sen motreaktioner av hopp och ljus och den starka viljan att undvika kraftuttryck och övertygelsen att elever och lärare av 2014 års modell är de bästa vi haft ur många aspekter (den mänskiga, den demokratiska, den självständiga osv)  men nu ett halvår senare när allt sjunkit in måste man börja berättelsen: skolan är kvaddad. 
.
Alla siffror är entydiga. Det är kunskapen som försvunnit. 
Enskilda skolor, lärare, elever är fantastiska, det är helheten som är kvaddad. 
En stor undersökning dök upp i somras, Talis, och den förändrade angreppsposition och rubrik; resultatet var så apokalyptiskt att man inte kan tveka hur man ska förhålla sig till ämnet.... . 3300 svenska lärare deltog. Totalt 34 länder. Och Sverige intog sistaplatsen i två avgörande aspekter. 5 % ansåg att läraryrket har hög status i landet. Över hälften ångrade yrkesvalet. Förbluffande siffror om man jämför med övriga världen (i Finland ansåg tex 57 % att läraryrket har hög status). 
Läraren är skolan, per definition. Läraren utför Sveriges viktigaste yrke. Vi vet att motiverade lärare är det enda som betyder något i en skola. Allting annat när man ska förklara utvecklingen blir oviktigt vid en jämförelse.
Det var lärarna som stämplade ordet katastrof över allt, en fet fet fet fet stämpel..... 
 Det var skolan själv som satte dit den slutgiltiga katastrofstämpel i somras.
.
Det finns en stor optimism i den här berättelsen. 
Nu ska Stefan Löfven ta över Sverige. 
Det är rätt man att leda landet in i framtiden. 
Det var den totala avsaknaden av sunt förnuft som orsakade skolraset. Löfven utstrålar sunt förnuft. Han vet vad kunskap betyder för en människa, och för ett land.
Han är prestigelös och kommer direkt från verkligheten. 
Han vet att han bara har en uppgift: skolan. Det är ett nationellt och historiskt ärende.
.
September 2014 och vi är på väg mot ett nytt land och optimismen måste börja genomsyra verksamheten igen och den här positiva kraften bygger på insikten att lösningarna är enkla, självklara och kostar ingenting. Sunt förnuft kostar ingenting. Anledningen varför Löfven är rätt man är att han brinner för kunskapsnationen. Sagan kommer få ett lyckligt slut även om det tar tid. 
Sagan..
Framgångssagan.
Det var en gång en svensk prydnad och läser man den här skolhistorien från 30-talet fram till 90-talet kan man inte bli annat än en stolt glad svensk med vikingahjälm. 
Det är många saker som borde tas upp i ett skolmanifest.  
Redan efter PISA 2009 blåste debattens vågor höga i skolsverige. De ansvariga sa "aldrig sett resultat som är så entydiga på alla punkter."  
Orsakerna är flera och finns på olika nivåer i orsak och verkan, men två saker sticker ut: lärartappet och kunskapstappet, och skolmanifestet fokuserar på dessa. Det är två gigantiska ämnen i och för sig. 
Allt annat är bortrensat. 
Politikerna pratade om "mer resurser", "högre lön", "bättre lärartäthet", "mer tid med eleverna" i valrörelsen. Det hade ingenting med kunskapsraset att göra. (Sverige har satsat stora pengar , och har legat väldigt bra till på alla dessa punkter.) 
Det är framtiden som gäller och inte lönt att leta syndabockar (de politiker som måste ha störst skuld måste i så fall vara Persson och Bildt, de med högsta politiska ansvaret för den radikala omläggningen) .
Man blir lite orolig när Löfven pratar om allting annat än det som orsakade skolraset men det är mitt i en valrörelse och orden "ökade resurser" och "fler lärare" fungerar bäst i en brinnande valdebatt. Orsaken varför han inte tar upp det självklara måste vara att han inte vet hur han ska formulera sig just nu, och kanske inte är fullt inläst på området ännu. Den stora skolbranden och insikten den gav i breda lagren utbröt som sagt i år.  
Den enda möjliga framtidsvägen betecknas Sver80 // Finl14. Det står för Sverige 80-tal och Finland 2014, samma modell (den modell som Sverige använde hela vägen fram till 90-talet, och den modell Finland alltid använt). Det är exakt samma modell för skolan när det kommer till alla avgörande punkter.
Här är den stora optimismen. 
Vi vet hur enkel och naturlig den fungerande modellen är. 
Finland har alltid gjort det enkelt och naturligt, Sverige ville göra det onaturligt och svårt för sig. Onaturligt och svårt för elever och lärare. 
Finland har en lågbudgetskola relativt sett, och är solklar etta i ranken i PISAs historia (etta i världen om man slår ihop alla siffror under 2000-talet). Är inte den insikten optimistisk!!? 
Sverige har en dyr skola.  
Sver80 // Finl14 är en billig enkel smart lösning som bara bygger på en sak: kunskap och sunt förnuft. 
Motsatsen är skräckmodellen Sverige94-11. vars huvudmål var att montera ner lärarens status och kunskapen, det enda som skapar framtiden, samhället. 
När problemet bara är att systemfel (och inte beror på gener, korkade elever med lågt IQ) måste man se den positiva framtiden. 
Det var inte Den förlorade Skolgenerationen som svek utbildningen. Det var utbildningen som svek dem. 
Det är inte Den förlorade Skolgenerationen som gjort fel, varit lata eller dumma i huvudet. Det är generationen som beslutade över dem.  
.

1. BAKGRUND 

 

PÅ TOPPEN AV ETT BERG

 

Pappa hade byggt huset helt själv. Mamma hade valt ut platsen.  Det var en stor trädgård, nära till naturen och nära till skolan. Vi bodde på toppen av ett berg. 

Jag sprang ner till skolan på åtta minuter. Året var 1980. Jag skulle lära mig läsa, skriva och räkna. Man kan ju tänka på det då och då. Vilket bök det var med dom där bokstäverna. Orden. Siffrorna. Man kan tänka på lärarinnan och det ni lär er idag är det ni behöver resten av livet. Sa hon. Hela det här demokratiska samhället bygger på att alla kan läsa och räkna lika bra.  Hon sa att det fanns u-länder också. Där bodde analfabeter. De kunde inte läsa och skriva. Jag minns att jag tyckte att det lät väldigt konstigt. 

Det året är den stora brytpunkten i svensk historia. 1980. Aldrig har Sverige varit mer jämlikt och aldrig har svensk skola stått sig så stark vid en internationell jämförelse.

Fram till decenniet: en tydlig, brant och målmedveten kurva upp, och efter decenniet: en tydlig, brant och målmedveten kurva ner.  

Fram till 90-talet kan svensk skola bara beskrivas med ett ord: framgångssagan, och det var en på alla sätt en högklassigt lärosäte vi gick i. Utbildningen homogen över landet, en lärarkår med hög kompentens (det kräves höga betyg för att bli lärare ända fram till 90-talet), pedagogiken genomtänkt och rationell och den svenska skolans resa under 1900-talet, bort från Luthers katekes som var den viktigste läroboken en bra bit in på seklet (man skulle kunna den utantill och en betoning i katekesen var uppdelningen mellan undersåtar och överhet!) fram till det här krönet är en nationell prydnad, en svensk stolthet. Vi stod utanför två världskrig och den nya grundskolan kunde införas ett decennium tidigare än grannländerna när övriga europa sysslade med återuppbyggnad. Betoningen var en hög och jämn utbildningsnivå. Steg för steg tog sig Norden upp mot toppen, och under 80-talet hade vi ett förstklassigt skolsystem med hög nivå på allt; lärarna (krävdes 4.9 att komma in på lärarhögskolans ämneslinje!), undervisningen, och elevernas resultat visade en fantastiskt grad av likvärdighet. 

Nu är det Sverige 2014. 

Under tio år, när undersökning efter undersökning berättade om samma utveckling, hördes varningsropen och vissa talade om ett  ras, andra talade om en tendens. De två tidigare PISA-undersökningarna, de som föregick årets PISA-chock, var två förskalv som orsakade ett oroligt sorl runt om i de svenska stugorna, men vi lugnade varandra med att det säkert var en tillfällig dipp och allt nog blir bra snart igen....

   2013 kom jordbävningen. 

PISA2012 presenterades. En decemberdag 2013. Länderna skulle jämföras igen. Världens ledare på läktaren, flaggor i luften och spänd förväntan, guld, silver och brons skulle delas ut, ländernas 15-åringar fanbärare.... OS i Skola, OS i Kunskap, OS i Samhälle, OS i Framtid.

Resultatet var droppen. Ingen tendens längre. Ett hundraprocentigt faktum. Inget sorl längre. En orkandebatt. 

Reinfeldt och Löfven i gemensam mun: En skam för Sverige. 

The botten is Nådd. Som Timbuktu sa. 

Katastrofen var ett faktum. Det var värre än någon i sin vildaste fantasi hade kunnat föreställa sig och den svenska självbilden mosad, kvaddad, demolerad i grunden. Ett c-land i Europa, och de närmaste 20-30 åren åtminstone här i bottenträsket. 

PISA 2012 fick landet att vandra in något slags chockterapi, och efter Talis landade den sen i mattheten, insikten att Sverige som kunskapsnation i ordets ursprungliga mening inte finns längre. 

Katastrofropen ekade  och det värsta var inte det oerhörda raset och att vi plötsligt befann oss på plats 38 och plötsligt rejält under genomsnittet på alla sätt och det land i världen som tappat mest  sett över tio år och att allt hade skett  gradvis och egentligen osynligt och obemärkt och att vi var så oförberedda trots varningsklockorna ... Det värsta var känslan att botten inte alls var nådd. Det var en kurva som pekade rakt ner i det bottenlösa och alla eventuella insatser och reaktioner de närmaste åren skulle bara gå ut på att bromsa fallet.

År 2014 kom att bli ännu en brytpunkt.

 

"VÄRLDSLEDANDE KUNSKAPSNIVÅ" och EFFEKTER

Vintern gick, våren och sommaren kom. Efter katastrofropen kommer en motreaktion naturligt och framtidstro är enda vägen givetvis och man vill bara se ljuset och hoppet och positivismen och vi solade på klipporna och badade i kristallklart vatten och jag satt med en 13-åring i somras och hon krossade mig på matte och var fullständigt bländande och när det kommer till skolan vilar ingen skugga alls över elever och lärare såklart och de behöver pepp och guldstjärnor och de är inte som förbundskaptener i fotboll eller statsministrar som vi kan byta ut vart fjärde år och vi kommer ha i stort sett samma lärarkår de närmaste 10-20 åren och..... 

Svensk skola har positiva sidor och eleverna trivs ganska bra i skolan, vid en internationell jämförelse. Rektorerna ogillar katastrofstämpeln. Svartmålningen försvårar rekryteringen. Ja, det är landets viktigaste yrke och arbetsplats. Många lärare är väldigt duktiga. De lägger ner själ och hjärta i jobbet.  

Självbilden är såklart farlig på sikt och en ond cirkel , och man kan också mena att PISA inte berättar hela sanningen. Men det är fel att mena att PISA inte är viktig för skolan och fel att gå så långt att mena att skolan inte är viktig för samhället...

Skola behöver inte vara betydelsefull för enskilda människors yrkesliv, det finns många vägar till kunskap och arbetsliv, men skolan är alltid viktig för samhället. Vi ska hålla oss till ämnet, men man måste tänka en stund på effekterna ändå.

Ja, det här sidospåret samhället... den sociologiska effekten som allt handlar om och väckarklockor är nödvändiga  och inte riktade mot lärare och elever och de som befinner sig på skolan.. Det är beslutsfattarna som ska höra dem och skolan är mitt i samhället och berör alla och även media har alltid en viktig roll och man måste alltid börja med insikten: självinsikt, sjukdomsinsikt, och från den bygga energin att gå vidare....

 Löfven som ska ta över landet gör det med ett manifest som pratar om "världsledande kunskap". Han vet att landet bygger på kunskap. Alla sektorer. Och att det finns precis ingen väg bort från det globala kunskapssamhället under 2000-talet. Tidigare ställdes kunskapskrav mot självständighet, och lärare mot demokrati. Men det är aldrig antingen eller. Det är alltid både och. Begreppen behöver varandra, man kan inte vara självständig om man inte har kunskap och vice versa. Löfven behöver inte ställa kunskap i motsats till något annat. Tex självständighet, eller en demokratisk fostran. Det gjorde vi inte i Sverige fram till 94, och det gör man inte i Finland idag, och inte i något västland.

Ledord: Sunt förnuft, det som funkar i ett klassrum, beprövad erfarenhet.

Löfven vet förutsättningarna och han vet att det inte ligger i en nära framtid. Vad händer nu?  En omställningsfas till något annat, och när det handlar om sociologi (läran om samhällsgruppernas relation)  är det alltid stort och svårt och så komplext att politiker aldrig ens reflekterar över  effekterna och de tror att allt löser sig självt och det finns ingen handlingsplan, och eftersom ingen annan nation upplevt ett sådant här fall på kort tid har vi inga förebilder hur vi ska hantera det. Generationen har nu nått högskolorna och lärarna märker att många inte har grundläggande läsförståelse för att fixa utbildningen, och kan därmed inte hantera yrket, och ska man då sänka behörighetskraven, eller hur hantera den brist som väntar de närmaste tio åren? Naturligtvis betyder kunskapen allt för ekonomins utveckling, och näringslivet har beskrivit en oro. Innovation, forskning, medicin, teknik, det mest kunskapskrävande. Men den oro som privatpersoner bär på är främst effekterna som drabbar de utsatta. Det är de svaga och utsatta som drabbas när kunskapsnivån nu sjunker i vårt samhälle. Alltid de som får ta smällen. Ja, tryggheten, kärleken, öppenheten vi vaknar till varje morgon vilar på den seriösa kompetensen, kunskapen, och det är hela basen som krackelerat i samhällspyramiden, entydiga siffror över hela linjen; topp, botten, höjd, bredd, och det är breddtappet som får värst effekt i en sociologisk analys.... 

 Förståelsen av texter och ord rasar i Pisa och läsförståelse grundläggande i de mest betydelsefulla sektorern, och spontant tänker man först på dessa grupper i det här stickspårstänket, de som dagligen ansvarar över människors liv, och död. Socialtjänst, rättsväsende, sjukvård, politiker, ämbetsmän osv. Det har varit för svag rekrytering, som lett till sänkt standard och vad händer nu när basen blir rejält tunnare...?

  Jag har några käpphästar som dyker upp först i huvudet. Socialtjänsten. Min systers jobb. Ett oerhört ansvar. Liv och död varje dag. Kräver ordförståelse, stor kunskap, om psykologi, samhälle. I det dagliga arbetet. Behörighetskraven har varit för låga. Man fattar fel beslut. Inga beslut alls. Som flickan i Blekinge. Händer varje dag. Man fixar inte arbetsbördan. Ger upp. Flickan i Blekinge händer varje dag. Uppdrag Granskning får in 500 förslag varje år. Lyckligtvis misshandlar inte folk barn till döds. I så fall skulle det hända ofta... .. Politik och journalistik och är två andra bassektorer som man tänker på. De får inte urholkas. Det är ju redan krisläge. Samhället vilar på dessa grupper och folk med kompetens söker sig inte hit.

Krisen i svensk utbildning har satt krisstämpel på landet det här året efter Pisa; effekterna får vi se om 5-10 år och sen 10 år framåt. Dessa jobbiga klagomål vi hört i väldigt många år nu....

  "Det är stor chefsbrist i Sverige" och "Det råder stor brist på specialister inom sjukvården, sjuksystrar, läkare" och "Det råder akut brist på ingenjörer (bygg, stål, gruv, data osv osv)" och "det råder stor brist på  kommunpolitiker i Sverige, särskilt kvinnor" och "det är akut brist på kompetenta unversitetslärare" och "det råder brist på psykologer och föresten har hela psykvården kollapsat... "det råder brist på poliser som utreder brott". Hävdar GW Persson. De saknas helt. Hävdar GW och rättstaten är alltings fundament och här krävs en uppryckning.

Sektor för sektor slukar kunskap, och den har har sökt sig till fria marknaden och byggt privata varumärken, och det är därför bredden är avgörande. Den största bristen är lärare. Det är det viktigaste svenska yrket. 

Ja, den mest kritiska effekten av ett skolras är att landet inte kan rekrytera kompetenta lärare till skolorna.  

 

PISA-UNDERSÖKNINGEN

 Vid Pisapremiären deltog bara OECD (34 länder) men snart anslöt sig övriga världen och PISA blev snabbt det globala instrumentet att mäta ländernas kunskapsnivå. Motivet bakom såna här studier är att upptäcka brister i utbildningssystem. Det stora genomslaget kan ha berott på tidpunkten, det ökade behovet att mäta konkurenskraft i den nya globala världen. Men de grundliga utvärderingarna av siffrorna syftar främst till att mäta förändringar över tid i egna befolkningen. 

Genomslaget berodde också på det lyckade upplägget. Det är ett rationellt och ganska klockrent instrument. Svårt hitta brister i Pisamodellen. 

Läsförståelse, matte och naturvetenskap är de tre områden som undersöks. Man undviker rena faktafrågor. Betonar sammanhang och livlångt lärande. Kopplingen till arbetsmarknad är också klockren. Man vet att den elev som får bra resultat i Pisa blir framgångsrik i det stundande yrkeslivet. Framstående pisanation betyder tryggt samhälle. Läsförståelse är grunden för väldigt många yrken, och framförallt i de yrken som kan beskrivas som viktigast i ett samhälle. Att läsa en text och förstå vad den handlar om. Finns också en stark korrelation mellan läsförståelse och hörförståelse. Samma slags analys. Samma förmåga att ta in information. Den som hanterar läsförståelse behärskar även alla de yrken som bygger på muntlig info.

Matte är det andra stora globala språket (ja, en given plats här som "den exakta vetenskapens språk") inom kunskapsbegreppet. Världen är uppbygd av matematik. Universum också. Alla yrken innehåller matte. De flesta yrken innehåller 50 % matte. Det är ju också väldigt grundläggande i det privata vuxenlivet (vi ägnar 3-4 timmar per dag åt att räkna i det privata, det mesta handlar om sannolikhetsberäkningar av olika slag, men också privatekonomi, tidsberäkningar, planering av dagen. För att inte tala om alla fritidsaktiviteter som utgår från huvudräkning.)

Naturvetenskap är det testfältet i Pisa som sticker ut så till vida att kunskapen inte berör alla sektorer, men har också en naturlig plats här; det är de naturvetenskapsrelaterade fälten som bygger ekonomier och välfärd, sjukvård, forskning, teknik, innovationer, osv.  Ämnet innehåller också mer fakta än de andra två i Pisa och berättar hur studienivån varit på så sätt. 

I infon över Pisa framhåller man sammanhanget och analysen men det är IQ det handlar om även i läsförståelse i störst utsträckning. Alla teoretiska ämnen i skolan bygger på samma intelligens även om det finns inslag av andra typer av intelligenser. Och så måste det vara eftersom majoriteten yrken har det här vidsträckta IQ-begreppet som kärna.

Pisa är anonymt. Ingen vet vilken elev som skrivit testet. Pisa är också snillrikt på så vis att sidorna kopieras vilket omöjliggör fusk.  

Det är 15-åringar det handlar om. Och det måste vara rätt ålder att mäta.

15 markerar slutet för den gemensamma skolan i många länder. På tröskeln till specialicering. Synen är att man ska vara färdigutbildad då, vad gäller grundkunskaper. Det är grundsynen i Sverige också men har ju skett en förskjutning och finns en större tro här numera att man kan ta igen ämnen senare, (och egentligen inte fel då hjärnan är mer mottaglig mellan 16-25 än i de omtumlande åren 13-15 men många varnar att den här svenska förskjutningen på 10 år på alla områden kan ställa till problem...  Alltså: utbildning, och sen jobb, bostad, familj vid 30 års ålder )    

Finland intar en ohotad förstaplats i världen i alla de fyra första Pisa, hur man än vänder och vrider på resultaten. Även senast tillhörde de toppen, asien hade tagit över topp-3.

Sverige är det land som tappat mest från premiären till 2014 i hela världen, och 66 länder deltar. Ett exempellöst ras som bara blir värre och värre ju mer man studerar siffrorna och hela världen som analyserat mätningen undrar: vad har hänt?

  Första spontana tanken är självklart: beror på invandringen. Finland har liten invandring, Sverige har stor. Självklart får de sämre resultat, Sverige tar emot många flyktingar.

Men det beror ingenting på det. Skolverket har analyserat pisasiffrorna i detalj och tog bort alla med utländsk bakgrund ur pisa 2009, och det blev en liten förbättring men inget avgörande. Tex : läsförståelse steg från 503 till 512... Natur från 497 till 507.. (fortfarande gigantisk diff upp till Finlands 563 och 538)

 Invandringen förklarade bara 24 % av skillnaden mellan Sverige och Finland i näst senaste Pisa. (även om man kan spekulera i viss sociopåverkan, dra-ner-andra-faktorn). Och då räknar vi inte bort de invandrare som finns i Finland, främst i Helsingforsskolorna, de måste räknas i jämförelsen och i så fall förklaras 80 % av diffen mellan Sverige och Finland av andra saker än invandringen. Märkligt att Wikipedia fokuserar så mycket på detta.  

 2. VALNATTENS VREDE 

 

FAKTA OCH SIFFROR 

OCH DEN ENDA FUNGERANDE SKOLMODELLEN 

Valvaka. På väg mot ny regering. Nu har vi lämnat bakgrunden. Och bakgrunden gjorde sig påmind helt plötsligt denna oroliga natt.....

Det finns bara en fungerande skolmodell och den är enkel och billig och heter sverige80/finland14 och bara en väg tillbaka. Jag sitter här nu vid en dator 10 minuter efter att vallokalerna stängt och ska skriva till detta avsnitt som ska handla om skolpolitiken och snart får vi reda på resultatet av valet och en våg av frän kritik vällde genom kroppen igen och jag vet inte hur många gånger man skrivit om Skolmanifestet och förvandlat det från en stridsskrift och ett nödrop till en mjuk saklig redovisning och nu vill man bli frän igen och göra allting till personligt budskap och essä och det höga tonläget igen......

Det finns bara en väg att ta tillbaka kunskapen. Det finns bara en förklaring hur kunskap sprids. Det finns bara en lösning och den kan sammanfattas i den här sanningen: den som har stor kunskap i ett ämne brinner för att sprida den kunskapen.  Det är inte svårare än så.  

Nu vet vi bakgrunden och förutsättningarna.  De nordiska länderna hade samma modell och befann sig på samma nivå under 80-talet och i de stora IEA-undersökningarna som inleddes på 1960-talet (föregångaren till dagens PISA) låg Sverige bra till och på samma nivå som övriga nordiska länder fram till den stora svenska skolförändringen skulle äga rum. Alltså under 30 års mätningar på samma nivå ....  Att de nordiska skolsystemen gav likartade resultat hänfördes till en kulturell gemenskap mellan länderna. Så förklarade man resultaten av de internationella IEA-undersökningar som gjordes under 1960-, 70-, 80- och 90-talen.

Sverige krånglade till det. Finland gjorde det lätt för sig. Finland behöll samma modell och har haft exakt samma skolsystem i 50 år. Och är överlägsna inom OECD i PISA-historien. Sverige utfördes stora förändringar, omdanade hela skolan i grunden på några år! Och Sverige drabbades av ett gigantiskt ras.

Politikerna pratar om "högre lön, "större resurser", och "mindre klasser" och det är givitvis positiva faktorer för en skolmiljö. Men alla siffror visar att Sverige legat bra till på alla dessa punkter vid en internationell jämförelse under samtliga mörka år. 

All expertis och alla fakta vet vad problemet är och vad lösningen är och det är bara beslutsfattarna som inte fattar.... Nu är jag uppröd. 

Nu är jag förbannad. Nu måste det vara slut på skitsnacket, politiker och beslutsfattare. Det är ert ansvar. Ni har haft 20 år på er att rätta till misstagen. Jag blev upprörd igen när jag satt framför sifforna och bara den som studerar pisaresultaten i detalj kan se hur det varit och se att det är ett ras över hela linjen och inte bara botten eller toppen eller bredden, det är hela Sverige som sjunkit ner till nästan sämst i europa och man fattar att detta inte är något man kan ändra på över en natt.....

Läraren och kunskapen är det enda som styr skolresultaten. Det vet alla.

Läraren och kunskapen styr PISA. Läraren och kunskapen, det är det enda skolan handlar om. Lägg ner allt bullshit nu. Sluta snacka pengar. Man kan inte köpa kunskap som ni trott i  20 år. Ingen miljard höjer nivån. Detta handlar om människor från början till slut. Detta handlar om barn.

 Orsaken till raset vet alla nu, (lärartappet och kunskapstappet) och lösningen är lika given. Det finns 4 konkreta punkter som är källan till den värsta ilskan, värsta trendviruset och värsta dårskapen, och de punkterna nämns som AKUTA i huvudavsnittet. De måste ändras nu. Direkt. Punkt slut. 

 Tänk om det funnits någon politiker som pratat om läraren och kunskapen under valrörelsen. Då hade valet varit lätt. 

Allt handlar om lärarens status. Allt annat är bullshit.... Allt handlar om lärarens uppgift. Lärarens roll. Det finns bara tre punkter som blivande utbildningsministern ska skriva i nya löroplanen.

1. Lärare är Sveriges viktigaste yrke.

2. I framtidslandet Sverige finns bara ett drömjobb som alla vill ha, en enda riktig stjärna för barnen. 

3.  Det är inte Zlatan som är Sveriges stjärna. Det är inte Estelle, någon skådespelare, någon statsminister eller Merat Batha. Det är läraren.

 Nedmonteringen skedde i tre steg, och neråttjackets trestegsraket var 1. kommunaliseringen 1989. (300 personer sparkades, hela skolöverstyrelsen lades ner och man fick order att bränna allt material, all statistik från historien. Man bytte bort 300 med stor kompetens mot 300 som saknade erfarenhet och som skulle ta beslut på egen hand i små grupper i kommunerna. Stabiliteten i skolsystemet får sig en törn naturligtvis när erfarenhet från hundratals bara försvinner). 2. Nytt system med skolvalet 1992. 3. Och spiken i kistan: Lpo94, 1994.... en slags bro mellan Bildt och Persson, en löroplan som mycket uttryckligt stympade lärarens roll, lärarens status, lärarens uppgift; ett slags hedersmord på en yrkeskår och hela  grundsynen har präglat skolan fram till nu. (utgångspunkten i alla riktlinjer var:  eleven ska själv ta ansvar över utbildningen. Eleven ska själv bestämma över inlärningen. Det här barnexperimentet att 10-åringar ska "lära sig själva" fungerar bättre för musiker och fotbollspelare men som grundsyn fungerar det dåligt även där....) Det blev ingenting kvar givitvis av läraren (mer än en kompis och en coach) och av skolan (mer än en kuliss, en förvaringsplats). 

Kunskapsbegreppet skulle inte få existera i skolan. Allt fokus var på demokrati.  

Nu blev jag lugn igen. Valresultatet kom. Klockan är snart 00 och allting är over and done och historien börjar om och nu släpper vi all frän kritik och konfrontation och valrörelsedebatt och nu är det förhandlingar och överrenskommelser som gäller och Löfven och Fridolin och Björklund är alla inne på rätt spår och det måste vara ett dream team och en gyllene trio och nu lägger alla prestigen åt sidan och den gyllene trion är svensk skolas räddare i nöden....

De tre huvudproblemen som vi formulerade i våras är manifestets hjärta och kvintessens, och de nu är det enda som återstår att fullfölja lpo2011 och allt handlar om läraren och kunskapen och de står inte i kontrast till självständighet och demokrati och skolans uppgift måste defineras som en närande samverkan mellan de här begreppen och måste göra det i ett sakligt tonläge och handslag och Fridolin är en mycket klok man som i nådens år 2014 bara kan göra det rätta och riktiga.

 

3. DE TRE HUVUDPROBLEMEN  

 

1. LÄRARNA 

 "den som har stor kunskap i ett ämne brinner för att sprida den"

**bakgrund

Alla som utbildat sig i något sammanhang vet att det egentligen bara finns en väg till inlärning: läraren. Autodidakter i all ära, men det finns inte ett barn som inte behöver en förebild att bygga den personliga utvecklingen in i vuxenvärlden kring och det finns inte en storhet i historien, från Platon till idag, som inte haft en läromästare att tacka allt för. 

I den svenska succéskolan fram till 80-talet var nivån högklassigt, och det krävdes 4.9 för att bli ämneslärare vissa år. Man reflekterar inte över den enorma betydelse de har haft förrän man fyllt 40. I medelåldern summerar man ju livet som varit och det är svårt att låta bli att tänka på skolgången och vilka sammanhang som lett fram till medelåldern..... Jag kom till skolan med en väldig tunn kunskapsgrund. Dyslextisk, inget läshuvud. Jag hade tur. Jag hade topplärare från den första dagen i lågstadiet till sista dagen i gymnasiet och några förändrade mitt liv i grunden. Och jag hade också några som inte lärde mig nånting, några svaga lärare. (I den längre versionen av skolmanifestet finns en beskrivning av samtliga lärare och deras egenskaper.) Tre av de fyra som förändrade mitt liv var eftergymnasial nivå, och sen ytterligare 6 topplärare (9 av 10 var män, mest en slump, det var mest män jag hade, en grymt bra kvinna på högstadiet slog sig in på den här topp-10 -ranken jag gjorde..).

Alla de här 10 hade en sak gemensamt: en fantastisk kunskap i ämnet de undervisade. En fantastisk fantastisk kunskap. De hade inga sensationella metoder. De var inga färgstarka personligheter. De var inga som gick genom rutan med glimrande utstrålning men de hade en sak: en otrolig kunskap.

Det allra mest spännande när jag förra året grubblade över skolgången var ju hur känslig man är som barn ... för personligheter, bemötande, kunskap.  Utvecklingen börjar, som Löfven säger, direkt när kommunikationen börjar, och min fascination är stor, hur receptiv man är redan som 10-åring... Redan som 4-åring testar man vuxenvärlden med frågor, och den som kan ge svar vinner barnets förtroende och respekt. Den som inte kan ge svar förlorar barnets intresse och jag blev direkt frånvarande och brydde mig inte så fort det kom in en lärare som var sprallig och glad och skulle skämta och försöka vara kompis och som satte ämneskunskapen i andra hand. Fundera över er skolgång och häpna hur sensibla ni var för detta redan i första klass! (Vi fick en ny lärare i sexan när vår lärare gick i pension. Ingen lärde sig nånting det halvåret. Hon var ny i skolan och jättesnäll och glad men vi slog dövörat till.)

De här topplärarna kom bara in i klassrummet och ägde det med ögon som utstrålade sakintresse. De var vänliga men bestämda. Vi kände ju direkt att det var väldigt snälla människor. Samtidigt var de allvarliga när de började lektionen. De brann ju för ämnet. De ville sprida kunskapen. Den som har stor kunskap om ett ämne brinner för att sprida den.... Det är nyckelmeningen i hela skolmanifestet. Och de där lärarna som flabbar vid tavlan och inte bryr sig om det de pratar om, de lär inte ut nånting.....

Finland har helt andra lärare än Sverige. Det är orsaken varför Finland är i världstoppen. Finland har idag samma slags lärare som Sverige hade på 80-talet. Det krävs höga betyg för att komma in på lärarhögskolan. 

Det går 10 sökande på varje utbildningsplats i Finland, helt unikt i världen!

Kompetensen är alltså skyhög bland de antagna, och utbildningen är den mest seriösa i världen, man går fem år på högskolan! Helt unikt. Det sista året ska man bland annat ta en master för att bli godkänd, och jag tror ärligt talat inte att det finns en enda svensk som tagit fil kand i något specialämne på svenska högskolor (ex historia, engelska) som har större kunskaper än vad de finska lärarna har efter fem år.... Det sista året får de handledning en praktiktermin och lär sig på så vis rutinerna. De är helt enkelt oerhört väl förberedda från dag ett.

Och nu kan vi sluta undra varför Finland är i världstoppen.

Och nu kan vi sluta undra om läraren har någon betydelse för skolresultat....      

**problembeskrivning: lärartappet.

I Sverige hade läraren hög status fram till mitten av 90-talet, och sen störtdök allt och idag är vi på botten. Det råder till och med brist på lärare, alla som söker kommer in på lärarhögskolan och betygen kan därför vara helt usla. Beslutsfattarna har mycket medvetet urholkat lärarens status, och den allra viktigaste rekryteringsbasen är nästan helt strypt visar statistisken: barn till lärare.... Förut gick läraryrket i arv (som tex läkare, polis, skådesplare, näringsliv) men idag blir inte barn till lärare lärare och därmed missar vi den mest lämpade gruppen (man har stor kunskapsfördel av att ärva yrken) . Istället för arvet: "bli lärare, det är jättebra", som det lät på 80-talet talar föräldrarna om för barnen hur jobbigt yrket är.

Talis kom i somras och var den slutgiltiga beskrivningen av lärartappet. Sverige var sämst i den attitydundersökningen i hela världen på två punkter: bara 5 % ansåg att yrket har status i landet, och över hälften ångrade sitt yrkeval.

Berättar inte det allt? Hela problembilden? När vi vet att motiverade lärare betyder allt för skolan, och ser dessa helt  siffror i Talis (som stack ut från resten av världen i den globala undersökningen).... är det inte nog för att förstå och reagera?   

**framtid

lösningen: öka attraktionsvärdet och akut åtgärd: låt läraren göra det läraren ska göra

Det finns många aspekter på attraktionsvärdet... Men det finns en åtgärd som sticker ut framför alla andra när det kommer till lärarens uppgift i skolan och Fridolin har helt klart för sig detta! Han vet vad det handlar om att vara lärare. Han har varit där själv.

Under 90-talet spred sig en absurd åsikt att läraren befann sig för få timmar i skolan. Lärarens arbetstid var för kort och därför hittade man på nya sidouppgifter som läraren skulle syssla med. Det var sidouppgifter som inte hade mycket med elevernas kunskapsutveckling att göra. Om man ska sätta fingret på en enda konkret orsak varför läraryrket tappade i attraktiosvärde så var det detta. Om man ska lyfta fram en konkret förändring varför skolresultaten sjönk drastiskt så är det den här förändringen. Dels sänkte man yrkes status i botten och gjorde att ingen vill bli lärare idag, dels förstörde man genom fokustappet på det väsentliga och genom arbetsbördan lärarens kapacitet att utföra sitt viktiga uppdrag.

  I Finland har läraren en mycket kort arbetsdag. Ca 60 % av den svenska lärarens arbetsdag. Dels är lektionerna färre, dels har läraren inga flummiga sidouppgifter. Det är givitvis så här det ska vara. Lärarens arbetsdag måste vara så effektiv som möjligt. Ledorden: "enkelhet, sunt förnuft, läraren ska arbeta med det läraren ska arbeta med (alltså: lära barnen)". Så funkar det i alla framgångsrika länder, och så fungerade det i Sveriges framgångsmodell fram till 90-talet. Förutom effektivitetselemenetet i upplägget finns alltså andra aspekter. Yrkets attraktionskraft. Läraryrket måste locka. Och hur lockar yrket? Min far sa alltid: långt sommarlov, långt vinterlov, påsklov och sportlov. I övrigt fanns inga skäl att bli lärare.

De finska lärarna har medellön (på samma nivå som de svenska) och varför är yrket så populärt? De korta arbetsdagarna.

  Jag får rysningar i hela kroppen när jag tänker på detta med sidouppgifterna och de skapades av människor som inte har en aning om vad läraryrket handlar om. Fridolin vet hur intensivt och tungt uppdraget är och man kan åskådliggöra det vid en liknelse. 

 Att vara lärare är att vara en föreläsare. Alla dessa tusentals efterfrågade föreläsare  som reser landet runt och livnär sig på att tala vet vad läraryrket handlar om. Att tala inför en grupp en timme, och för en lärare handlar det ofta om 120 minuter i sträck där fokus måste vara fulländat. Det är ett viktigt och påfrestade yrke. Man måste ha varit där själv för att förstå. En föreläsare kan ha 2-3 föreläsningar i veckan och tjäna 40k i månaden, och en lärare har 15-25 föreläsningar i veckan. 

De som talar om att "det är orättvist att läraren har få arbetstimmar" kan testa en dag och se om de pallar och när de förstod att det går en timme förberedelse på varje lektion, rätta skrivningar, sätta ihop skrivningar, osv de skulle nog tänka annorlunda. Läraren måste brinna ett par timmar per dag och ge järnet (som de gör i Finland och gjorde i Sverige) under föreläsningarna och därför ska de ha så få timmar som möjligt , helst bara 2-3 lektioner per dag, och sen ska de hem och sova!! Jag menar, hem och hämta ny energi och kraft....

En lärare ska inte ha några sidouppgifter. Punkt slut. De ska gå hem och komma motiverade till lektionerna som är deras uppdrag. Göran Persson såg till att hålla kvar lärarna i skolan, och när han klev av såg han till att ta 400k i betalt för 2 föreläsningar i månaden i ämnet härskarteknik. 

 Vi satt på lunchen , min gymnasieklass och jag, det är över 20 år sen, och vi snackade lärarna varje dag, som alla elever gör. Vi undrade varför i helvete våra grymma lärare var lärare. De kunde ju vara vad som helst med den ruggiga kunskapen de hade och tjäna miljoner som vi skulle göra!! Det fanns en sån attityd. Man funderade över framtiden, och vem vill bli lärare i framtiden funderade man när den här attityden låg i luften, men samtidigt var det en klass som skulle bli läkare, forskare, handelsstudenter, och jag. Det är med sorg jag tänker på vår svenskalärare. Historielärare. Han måste varit Sveriges bästa. Av ett enda skäl: han hade ruggig kunskap.... Han var historienörd, kultursnobb, sportgalning, socialist, vad mer? Han kunde precis allt om allt i historien. Alla militära slag, alla årtal. Han läste alltid böcker och tidningar. Han var inte särskilt färgstark som person men han förtrollade oss. Han gick på fotboll och operan varje veckan, och drog med oss till Dramaten, statsteatern, operan osv hela tiden... Vi var ju helt ointressarade och nollställda från början men han gav oss ett intresse och jag hade i alla fall inte varit så intresserad av språk och historia idag om jag haft någon annan lärare.   

Vi frågade honom en gång varför han var lärare. Vi tyckte det var absurt. Han svarade: Jag är hemma kl 15.30 varje dag, och har stor ledighet. Och jag får möjlighet att fördjupa mig i mina stora intressen dagligen. Det är med stor sorg jag tänker på att dagens unga inte får träffa såna människor i livet.

Dagens lärare i Sverige lever i en mardröm. En mardrömssituation vi skapat, särskilt för de nya lärarna. Över hälften ångrar sitt yrkesval. Arbetsbördan är omänsklig och de tillåts inte syssla med det som de ska syssla med. Sprida sin kunskap och sitt intresse till eleverna. Det är i detta dumheten i raset ligger; det handlar alltså om färre lektioner, enkelhet, sunt förnuft.  Och det kostar precis ingenting.

2. KUNSKAPEN 

 "göra det enkla , naturliga som funkar i klassrummet, det som vilar på vetenskap och beprövad erfarenhet"

**bakgrund

Jag ägnade mycket av sommaren åt att prata med finnländare om skolerfarenheter, elever, några lärare. Det man tänker på när det gäller finska skolan är inte ordet krav, inte Bror Duktig eller Caligula. Det är den otroliga enkelheten i hela projektet.... En snillrik och nästan löjlig enkelhet. 

Den här fixeringen vid finska skolan beror mest på att man måste komprimera detta oöverskådliga ämne, och att finska skolan idag fungerar exakt som min skola fungerade i Sverige innan förändringarna. 

När jag gick i skolan fanns bara ett fokus i klassrummet: kunskap, kunskap, kunskap.... Man betonade aldrig det ordet, lika lite som Finland och övriga världen betonar det ordet..... av ett enda skäl: det är en självklarhet. 

Skolmiljöns uppgift är i första hand att sprida inspiration, glädje, demokrati, självständighet, och det finns självklart ingen motsätting mellan allt det där och en kunskapsspridningen som läraren ska syssla med i klassrummet. Tvärtom är det nödvändighet. Om inte läraren lär ut saker har eleven ingenting att förhålla sig självständig och kritisk till. Allting börjar i en nyfikenhet, ett ämne. Jag var extremt självständigt när jag var liten, nästan självständig till överdrift och förhöll mig väldigt skeptisk till skolan alla år. Jag hade tänket i mig redan som 9 -åring: nu går jag till skolan och lär mig det jag vill lära mig och jag hade aldrig kunnat utveckla den här självständigheten om jag hamnat hos kunniga lärare. 

Det skrivs ständigt nya böcker som ropar ut "ny sensationell metodik och pedagogik" och jag har läst många såna böcker senaste halvåret och alla bygger givitvis på pseudovetenskap och under 90-talet nappade skolsverige och hakade på många av dessa oprövade teorier. I Finland gjorde man tvärtom. Man använder idag exakt samma metodik och pedagogik och betygsystem som man alltid gjort. 

De finska lärarna utrycker det så här när de förklarar det finska pisaundret: "vi gör inga märkvärdigheter. Vi tror inte på nya pedagogiska uppfinningar. Vi förhåller oss till samma rutiner som vi haft i alla år. Vi gör det enkelt, det vi vet funkar i ett klassrum".  

Det finns ett enda ledord : verkligheten.

Alla nya pedagogiska uppfinningar som den Sverige testade ("eleverna ska själva styra sin undervisning") bygger på en person som skrivit en bok. Insikter om hjärnan utvecklas och visst kan det uppstå nya bra pedagogiker i framtiden men i så fall ska de ha testas i andra länder under lång tid och visat goda resultat. Alltså: beprövad erfarenhet. 

2014 finns bara en fungerande skolmodell som vilar på beprövad erfarenhet i alla världens länder och det är den metoden svensk skola måste återvända till. Det akuta är att återgå till där Sverige var på 1980-talet. Där Finland är idag. 

**problembeskrivning: kunskapstappet.

 Ja, man bör ju använda lektionerna till det lektionerna ska användas till, genom en mix av föreläsning, självständigt arbete, grupparbete, mest kunskapsbaserat men också inslag av kreativitet.

Flumskolan testade ett par saker som låter rätt bisarra idag: det skulle inte längre finnas en detaljerad kursplan för varje termin och det skapade en vilsenhet och en ohållbar börda på läraren som plötsligt skulle improvisera sig fram till målet.....

De tydliga riktlinjerna försvann (förut följde läraren en exakt planering när de olika kunskaperna inom varje ämne skulle läras ut, nu blev enda utgångspunkten: detta ska eleven kunna när han går ut nian....),  man försvårade jobbet väldigt mycket på olika sätt, inga betyg skulle delas ut innan årskurs åtta tex. Hur kunde såna här tankegångar uppstå? 

Skräckmodellen 1994-2011 trodde att det fanns en motsättning mellan kunskap och självständighet, och de formulerade också tydligt ordet kunskap som något negativt. Använde ordet kompetens istället som hade bredare betydelse (social kompetens, verbal, praktisk kompetens osv). Kunde uppstå odemokrati,  rangordningar. Det är naturligtvis rent nonsens. Pseudovetenskap. Det finns ju nästan ingen rangordning inom en grupp som är kunskapsrelaterad bland barn, så som man trodde. Det vet jag som hade medelmåttiga kunskapsresultat hela grundskolan, och i gymnasiet hade jag ofta näst sämsta resultatet i proven. Jag visste om det innan. Jag kunde ha bra resultat också , om jag läst på och varit intresserad. Allt det där var en morot. Jag fick självförtroende att jag kunde ligga så pass nära dessa 5.0-elever trots att jag inte läst på. Jag hade föresten fanns alla mina kunskaper och talanger inom andra områden än skolans. Jag visste allt om media och politik och sport och massa andra saker. När lärarens skrev upp resultaten från kemiproven klagade 5.0-tjejerna alltid , och menade att de med sämst resultat skulle bli lessna. Fattade aldrig det där (läraren skrev ju aldrig namn på tavlan...) och självklart funkar det inte så.... det sporrade bara. 

** framtiden

lösningen: Öppet Brev till Politikerna 

1. Man kan inte lägga på läraren bördan att freestyla sig fram till kunskapsmålet, läraren ska inte ha den uppgiften att improvisera fram en planering. Man ska göra så enkelt som möjligt för läraren. Det ska vara tydliga hållpunkter när eleven ska läsa vad. Som det är i Finland. Och övriga världen...

Beslutsfattarna har medvetet skapat en vilsen skola. Uppdraget för Löfven och Fridolin måste vara : underlätta för pedagogen och krossa vilsenheten!

Grundidéen med den här berättelsen var att skapa ett politiskt manifest , ett "skolmanifest", och nyckelmeningar skulle vara ett Öppet Brev till den nya regeringen , och de här raderna är själva öppningen för allting in i framtiden och därför blir de understrukna och utgångspunkten för allting är inte att vi har en "dålig lärarkår" utan att vi skapat väldigt dåliga förutsättningar för vår lärarkår , och istället för att underlätta och göra allt så enkelt som möjligt för dem har vi gjort allt jobbigt och svårt och otydligt och lagt en enorm börda och ett stort ansvar på den enskilde pedagogen och den enda lösningen är taos självklarhet i ingressen och den naturliga finska enkelheten som vi hade i Sverige och som hela världen har : exakta direktiv och en detaljplan termin för termin, månad för månad, lektion för lektion.

2. Betyg måste införas så tidigt som möjligt. I Finland är det fritt för varje skola att bestämma (senast i åttan) men nästan alla sätter betyg från årskurs fyra. Som övriga världen.... Det är för de svagaste eleverans skull. Det här med betyg har vetenskapligt visat sig vara den effektivaste metoden att höja studiemotivation.

Jag var en stor motståndare till betyg när jag gick i skolan, mest för min egen skull. Jag öppnade aldrig betygen. Gick hem och la de i hyllan. Jag ville inte förstöra sommaren....

Jag tänkte: jag vet vem jag är och jag vill inte att en siffra ska styra min självbild.

Jag brukade titta på betygen sen när höstterminen skulle börja och det var inte alls så farligt som jag befarande... Jag fick en kick av de. Föresten visste man ju alltid vad man skulle få, jag var en medelmåtta men samtidigt väldigt stolt sen när jag såg betygen... trots att det inte var superbetyg!

Idag är jag ett stort fan av betyg. Jag har samlat mina erfarenheter och vet vad de betytt för mig och min gudson tex. Han har asberger och betygen betydde allt för honom. Han var så oerhört stolt när han gick ut nian och visade betygen... Betyg är och förblir en jämförelse med sig själv och har aldrig varit något annat.

Jag hade inte kunnat förstå mig själv om jag inte fått betygen och analyserat dom. Det där att jag jag alltitd hade högsta betyg i alla praktiska ämnen och i uppsatserna, och medelmåttiga betyg i IQ-ämnen.

Varför är betyg viktigt?

Jag tycker verkligen hela den här grejen är obegriplig. Detta att ändra betygsystem. Kalla fakta: det här stora kunskapsraset i svensk skola sammanfaller i tid helt med införandet av det nya betygsystemet och en treåring hade kunnat räkna ut det.... I Finland har man haft samma betygsystem i alla tider och alla vet vad som gäller och man behöver inte ens disskutera det där på lärarhögskolan (eleverna kan ju systemet sedan skoltiden) och i Sverige har väldigt mycket tid gått åt till att disskutera betygssystem!!! (är det det vår lärarkår ska syssla med...?) 

Det nya betygsystemet 1994.... Nästan alla är överrens: det funkade inte. De  ansvariga och de flesta lärarna håller med i beskrivningen att det var ett fiasko. I princip tre nivåer  : väl godkänd, godkänd, eller icke godkänd. Allting blev flum. Lärarnas och rektorernas omdöme: "det stora felet var oklarheten, och det uppstod ett missförstånd vad gäller kunskapskraven. Elever och lärare nådde ett konsensus där godkänt inte nådde upp till målsättningen, ställda kunskapskrav... Man blandade ihop det med "minimumkrav".

. Eleverna med svårigheter och extra stora behov. Det är för dom tidiga betyg behövs. Det är ju liksom a och o med tidiga insatser.  Ingen elev har någonsin blivit mobbad eller utstött på grund av betyg och går inte att förstå hur den tanken kunde uppstå överhuvudtaget. INGEN i hela världen har nånsin farit illa. Det mobbas mycket i svensk skola. Varje dag. Man mobbas av alla möjliga anledningar: konstigt namn, konstigt hår, dålig på fotboll, glasögon, fetma. Osv. Men ingen har nånsin mobbats på grund av betyg. Tvärtom, betyg är oftast nördarnas revansch, de som haft lågstatus höjer sin status. De som inte får självförtroende någon annanstans får det via betygen och även de svagare eleverna är tacksamma för betyg , det vet jag då jag följt min gudson.

Ja, status får man av andra saker. 1. Duktig i idrott. 2. Social kompetens, platsen i gruppen på rasterna. 3. Den klassiska statusmarkören: poppis bland tjejer och killar, det motsatta könet. Betyg har precis noll betydelse. 

Ingen har heller mått dåligt av att läsa sitt betyg. Tvärtom. Betyg är stolthet och glädje, när man lyckas uppnå sitt eget mål. Jag har precis ingen aning vad mina klasskamrater hade för betyg. Jag brydde mig inte. I grundskolan reflekterade jag inte över det alls. Funderat över det i efterhand många år senare men har fortfarande INGEN aning. Utgångspunkten: jag visar inte mitt betyg för någon och jag mäter mig bara mot mig själv och så funkade det hela skolgången..

 3. VINSTJAKTEN

Även när det gäller själva skolplatsen, skolvalet skedde stora förändringar på 90-talet och även här måste Sverige80 och Finland2014 vara en förebild.

Det optimala är att alla elever går i den skola som ligger närmast men idag är det en omöjlighet. Ett olösligt problem och bara att inse att skolan blivit som förortsproblematiken, segregerad.

Jag har läst 20 skolböcker senaste halvåret och många vill stoppa friskolorna men det är omöjligt och det stora problemet är istället vinsthetsen, överetableringen av skolor. Vinsthetsen är väldigt obehaglig, det handlar bara om en omfördelning av kapital, från skattebetalare till enskilda individer, från pengar som skulle gått till skolan och som nu går till näringslivet. Och näringsliv och ekonomer bombar ovetenskapliga artiklar hur värdefullt detta är för svensk ekonomi. Givitvis är det inte så. Rena beställningsjobb. Blev obehagligt under valrörelsen också när saken blev offer för partitaktik. En stor opinion inom både S och Mp internt (och även sd och kd) är motståndare till vinsthetsen, men Löfven hade allt att förlora på att frågan togs upp i debatten... Han kunde ju bara förlora väljare åt "ett håll" på slutet: Vänsterpartiet... (deras profilfråga under valet) och alla partier hade samma intresse att tysta ner den här frågan sista veckorna.

Självklart är allt detta skadligt på sikt.

Vinsthetsen handlar om astronomiska summor, systemet är utdömt av alla experter, av de som jobbar i skolan och svenska folket, och framförallt av alla andra länder. Men det det handlar om så stora summor att det blivit väderkvarnar, en ekonomisk maktelit , ett kluster av kapitalmakt, de lever i symbios, politiker, riskkapitalister, skolägare och näringsliv, och alla vet hur svårt det är rucka på ett kapitalkluster som enbart lever i det egna klustret och inte i verkligheten. (De lever tillsammans och lyssnar på varandras argument och rent trams de argument som finns på alla sajter, tex "eleverna trivs bättre i privata skolor än i kommunala", och "eleverna får högre betyg", det där är avslöjat i alla fakta som finns tillgängliga: sanningen är att de elever som får bäst betyg i nian söker sig till privata skolor, man gjorde ett utdrag från nationella proven 2008 och såg att alla de elever som fått högst betyg där gick i academedia och liknande på gymnasiet, det är alltså inte utbildningen det beror på....  Och det där med "trivs i skolan"... För det första finns det inte en gymnasist i hela landet som inte älskar sitt gymnasium och för det andra är det självklart att studiemotiverade elever med höga betyg trivs bättre i skolan... Jag är hundra procent säker på att utbildningen är bättre i kommunal regi på alla nivåer och att även den här toppen som vi pratar om hade fått bättre utbildning i en vanlig skola). 

Det mest olustiga med vinsthetsen är den säkerställda betygsinflationen och jag tycker det är lite konstigt att inte fler pratar om den. Den var påtaglig i mätningarna 2008 (samtidigt som nivån sjönk i landet steg betygen enormt!), men de senaste åren har betygen jämnat ut sig mellan skolorna och det beror på att de kommunala insåg att de också måste höja betygsnivån!! (och nästa steg blir då för de fria aktörerna att ytterligare höja nivån...) Det här urholkar hela systemet och är en stor orättvisa. Omöjligt att komma bort ifrån detta att de sätter glädjebetyg, när höga betyg är stora lockbetet .. och drivkraften bakom ekonomisk vinst. En glädjande tanke: man vet att de här politikerna som deltog i valrörelsen 2014 kommer få sitt inom en väldigt snar framtid och att systemets överlevnadsperiod inte är särskilt lång....  

När makten lever i symbios, (politikerna, kapitalisterna, ägarna, näringsliv) och struntar i fakta och de som arbetar i skolan har journalistiken en avgörande roll för att få slut på eländet. Svt, tv4, och idag kontaktade jag Carolina Neurath på svd (en av världens bästa grävande journalister): ni har ett uppdrag att företräda skolan och den vetenskapliga expertisen mot Wallenbergarna.

Framförallt är det de studiemotiverade man oroar sig för, de som får bäst resultat i nationella proven i nian och sedan väljer vinstjaktskolor.... det är en ruskigt viktigt grupp, en ovärderlig kunskap som sätts på spel. Insikt 2014: förespråkarna för systemet har blivit så matade av gungflyargument att de verkligen tror att skolorna som drivs i vinstintresse håller lika god kvalité som vanliga skolor... ja, det finns politiker som tror att de är bättre... Måste vara den mest uppenbara saken i världen. Att undervisningen blir sämre när det är vinstintresse. Jag var övertygad redan i tanken, och sen har jag gått tre utbildningar på academedia, och ännu mer övertygad. Kunniga lärare, bra lokaler, bra utrustning (datorer) men hela verksamheten täcktes av en atmosfär av affär.... Ja, man befann sig i en affär och de skulle sälja nånting. Det som saknades: intresset för eleverna. De brydde sig inte alls och det känner man ju direkt. (exempelvis gick vi tre veckor i den lyxiga lokalen på Kungsgatan som var nära för mig och därför vi valt den kursen i webproduktion, och sen skulle vi helt plötsligt ut i en övergiven lokal i ett industriomårde i förorten... ett försäljningsknep det där lokaltricket...). Allt så nonchigt, låt-gå-principiellt. Det var eftergymnasial utbildning men kopplingar till gymnasium i administraftion, lokal och lärare. 

Det fria skolvalet som infördes 1994 tycker jag kan vara kvar även om många tycker det är roten till många problemen. (Reinfeldts övertygelse: vinststopp går ej att förena med fritt skolval är fel, visst försvinner Wallenberg och kanske 50 % men i så fall är det bara bra att de gör det, samhällsekonomiskt i alla fall och det är ju inte som man trodde på 80-talet en besparing för samhället, hela systemet betyder stor utgift och extra kostnad för samhället. Argumenten är att Wallenbergarna behöver pengarna men det får inte en prioritering, börsen framför skola). De som menar att det är roten till problemet, vad är deras argument? 

Emma Leijnse gav 2012 ut skolboken Godkänt? som rappt och intelligent och förutsättninglöst belyser alla infallsvinklar. Baksidetexten: " I över ett decennium har kunskapsnivån i den svenska skolan sjunkit, de senaste åren i rasande fart". Och det var alltså precis innan den stora PISA-chocken 2013... Hon tar verkligen upp alla problem men tycker att hennes stora problemfokus är det fria skolvalet som infördes i reformen 1992 av regeringen Bildt (nu fanns plötsligt tre val: den närmaste kommunala skolan, en annan kommunal skola , eller en friskola). Fram till 1992 gick alla i den skola som låg i närheten. (friskolor var mkt sällsynta). Alla väljer skola idag och det är en självklarhet och de flesta är nöjda med systemet och finns ingen större opinion att återgå till systemet som rådde före 90-talet, men samtidigt har detta medfött en ojämlik skolgång , a-skolor och b-skolor. Alla väljer efter rykte, skolor har snabbt fått bra rykte och dåligt rykte på orten. Elevsammansättningen har påverkats markant av det fria skolvalet. Ett olösligt problem. Alla forskare är överrens: det finns ett stort värde att högpresterande och lågpresterande finns i samma skola, och helst i samma klassrum. Som i Finland. De hjälper varandra mer än de stjälper varandra, ända upp till klass 9. Framförallt är ju det demokratiska värdet oöverskådligt: att barn med olika etiska bakgrund blandas upp i skola och klassrum. Min erfarenhet: om det finns två-tre stökiga elever i en klass med 30 mer skötsamma eller studiemotiverade anpassar de sig väldigt fort och: en lyckad integration (det kom totalt 7 nya elever till vår klass i gundskolan i olika omgångar och alla utom en var stökiga i början men var tvungna att anpassa oss till öviga). Problemet är när det finns 9-10 stökiga i en klass som det blivit på många håll idag... Då anpassar sig övriga till dem.   

 

4 TRE FALLSTUIDIER 

 

GUDSON 

 Gudsons historia är en motsats till bäste vännens historia nedan och samtidigt finns gemensamma nämnare. Han har asberger. Jag har följt hans 12 år i skola. Han har också haft problem och utmaningar, precis som bäste vännen. Han har haft tur och hamnat i en kommun som satsar på barn med extra behov och har nu 4 lärare i en grupp på 12 elever. 

Fram till högstadiet gick han i en klass med 7 elever och 3 lärare. På högstadiet i en vanlig klass.

Vad vet man om honom? Han behöver extra stöd. Han har begränsningar och inte tillgång till alla yrken. Knappast de samhällsbärande jobben som kräver fokus. Han har egentligen inga problem med fokus. Mest sammanhanget och analysen. Men han måste vara intressad av ämnet för att kunna fokusera. 

Han har haft tur och hamnat i rätt kommun och idag är inte skolan likartad och homogen över hela landet. Det finns skolor som helst väljer bort elever med extra behov. Det säger sig självt att skolor som drivs i vinstintresse vill undvika denna stora kostnad om de kan.   

Man kan fundera som många gör om det är rätt att lägga ner så mycket pengar och resurser på elever som ändå har en begränsning. De utan begränsande diagnoser har större utvecklingpotential och en stor potential går förlorad även hos dessa. Men det är en viktig demokratisk sak att inte lämna dessa i sticket. Det är väldigt betydelsefullt att de får sitt stöd. De kan inte tillgodogöra sig ämnen i en vanlig klass .

Vanliga elever tillgodogör sig skola på ett sätt. (Behövs bara en lärare i klassrum tex.) Barn med diagnos på ett annat sätt. 

JAG

 Ett barn, ett liv. Jag var inte som de andra.  Jag gillade alla de praktiska ämnena. Jag älskade slöjd och idrott. Jag var inte som andra. Jag var en medelmåtta i de teoretiska ämnena. I de praktiska fick jag glänsa. Jag blev förtrollad i syslöjden. Jag älskade att virka. Och sticka. Jag fick upp en brutal hastighet och bara matade  vante efter vante. Ett halvår med vantar. Fan vad kul det var!!

Jag gick till skolan med skepsis. Minns att jag tänkte redan som 10-åring: nu går jag till plugget och lär mig det jag vill lära mig. Det jag behöver lära mig. Jag sökte hela tiden sammanhanget och överblicken. Jag gick till skolan med mycket kritisk blick....

Jag trivdes i skolan. Men det var mest rasterna man längtade till. Gräset, fotbollsplanen. Jag och klassrummet synkade aldrig riktigt. Jag var inte som andra. De hade det nog lättare med kunskapen. De var IQ. Jag var EQ.

Klassrummet blev ruskigt intressant det året vi hade ett nytt kreativt ämne. Femman. Tolv år. Jag och min kompis gjorde en sporttidning. Minns hur stor betydelse den tidningen hade hela det året. 20 nummer. Läraren berömde den. Han gav den högsta betyg. Han sa att den hade en överblick och ett sammanhang. 

När man tänker tillbaka på skolan är det alltid klasskompisarna och den sociala miljön man tänker på och den rangordning och den gemenskap som skapades. Allt det andra (kunskapsutveckling och framgångar i själva skolarbetet) ligger långt i bakhuvudet och inget man tänker på. Men om man tvingar fram det... så var mina framgångar  i de praktiska ämnena, några enstaka prov (näst bäst i två nationella matteprov...), och sen hände några saker på gymnasiet som jag inte kunde sluta tänka på.....

 När jag sen började gymnasiet hamnade jag i ett väldigt annorlunda sammanhang som jag trivdes i men jag var ju en udda fågel bland läkarbarnen och forskarbarnen och näringslivsbarnen. Teoretiska barn. När man fyller 30 tänker man tillbaka och det var märkligt att tänka på dem och deras kunskap och IQ. De var nog 6 stycken som hade 5.0 i genomsnitt och sen ett tiotal till som låg mellan 4.5-4.8... De hade kunskapen men när jag läste deras uppsatser var det skräp. Som om de hade kunskapen och kunde mata in fakta fort men de saknade analysen, sammanhanget. Jag har alltid varit i opposition mot kunskapsmänniskorna hela mitt liv och det förstärktes de åren och jag kunde beundra de på ett sätt men inte på ett annat och ville absolut inte bli som dem. Jag såg de som robotar. Maskiner som kunde mata in fakta.

Men de kunde inte analysera de fakta de hade och vad är då meningen med fakta...? Jo, om man ska bli läkare som är rent faktajobb...

Jag ville absolut inte bli läkare eller andra liknande robotjobb.

 Det hände några märkliga saker med mig på gymnasiet. Jag hade inte läst en bok i mitt liv. (på högstadiet låtsades jag att jag hade gjort det i den där muntliga föreläsningen men skrev av en litterurhistoriabok hemma och lärarinnan sa: ovanligt att barn i den åldern läser sånt...). Jag hade inte skrivit en rad i mitt liv.

   Det var första gången den första terminen och sen den andra började jag få högsta betyg i uppsatserna och hur var det möjligt? Jag fick ju aldrig 5 på de andra proven och hur kunde jag få det i detta?

 Sista året hade vi ett annorlunda kursämne i historia. Vi skulle skriva en stor uppsats på ett specifikt historiskt tema. En timme i veckan hela höstterminen var avsatt till detta och slutresultatet skulle bli 6-10 sidor och jag väntade tills det var två veckor kvar innan jag började tänka på tema... Valde "Vägen till stormakt". Svensk 1700-tal. Blev en vägskriven sak men tråkig. Gillade inte ämnet. Skulle lämna in det på fredagen men läraren hade åkt hem.  Gick till skolbiblioteket. Skulle stänga om 20 minuter. Bläddrade i tidningspärmen. Hittade mitt ämne. Antisemitism. Gick till stora biblioteket och det skulle också stänga och lånade fyra böcker om Judendomen och gick sen hem och skrev ihop några sidor på lördagkvällen och söndagen och natten.... Antisemitism genom historien. Vi hade haft 20 lektionstimmar  hela höstterminen till detta, och blev några timmar den helgen och fick 5 i betyg och läraren kopierade upp och delade ut till hela klassen sen.... Min uppsats var typ bäst. Ett terminsjobb som jag utfört på några timmar. Det var nog den största framgången i de teoretiska ämnena i min skolhistoria och framförallt funderade man mycket på hjärnan och hjärnans kapacitet och vad man kan göra och sina egna möjligheter och det förändrade mycket av mitt liv.....

BÄSTE VÄNNEN 

Vi träffades på gymnasiet. Blev sen ett radarpar i skapandet några år. Han skrev musiken, jag texterna. Han berättade de där åren att han hade fått medalj av grundskolan  som "bäste eleven". Han hade 5 i alla ämnen. 

Vi var två motsatser på alla sätt.....

Jag förstod inte då vilken IQ han hade men det förstod jag när han gjorde högskoleprovet och fick 2.0 och missade bara fyra svar.... Tyckte det lät overkligt. Sen ville han göra högskoleprovet en gång till för att få alla rätt och efter den gången sa han att han blivit bäst i landet det året och hade svårt att tro honom men det var sant....

 Vi bröt kontakten runt 28, och sen träffade jag honom på stan för ett år sen. Vi gick på restaurang. Pratade om allt som hänt. Han berättade att han varit svårt mobbad i grundskolan. Ett nytt liv hade börjat när han kom till gymnasiet. Han berättade om min betydelse för hans liv. Jag förstod aldrig det där, att han varit så mobbad när han var liten och vilka problem han haft. Jag tyckte allting var väldigt sorgligt. Hur livet blivit för honom. Han var ju väldigt snäll, och hade extremt hög moral, kristen. Han var överbegåvad i skolan.

Jag vet att väldigt många som har högt IQ får problem på det sociala planet och han hade ju extremt högt IQ och svensk skola är dålig på att ta hand om dessa elever. Det var sorgligt att höra vilket arbete han hade idag, och haft i tio år. Sprang i trappor. Han skulle varit en stor tillgång för det svenska samhället med sin ruggiga kunskap och sitt fokus och den arbetsmoral han har. Han är både kreativ och intelligent.

Vi är dåliga på att ta tillvara dessa begåvningar i Sverige. De är annorlunda. Vi har ju haft en åsikt i landet att vi inte ska ha "elitskolor". Anledningen ska vara att de andra blir kränkta men det är ju dessa vi hjälper. De finner sina vänner , sitt sammanhang. De får umgåns med människor som liknar de själva. Det är ett humanistiskt uppdrag. Jag känner en stor sympati, värme och ömhet när jag tänker på barn med högt IQ. Svenskar i allmänhet ser ner på dessa. Mobbar dem. 

 

5. VARFÖR SKOLA 

 

SKOLANS UPPGIFT, rank topp-5 

1. Ett etiskt grundfundament i samhället. Vi får lära oss demokrati, allas lika värde, vi får lära oss historien och samhället .. och att behandla alla väl... En plats för moralisk demokratisk fostran. Om man gör detta på rätt sätt förebygger vi extremism, våld, rasism osv. På de platser i världen där utbildning saknas frodas extremism 

2. En hög standard vad gäller kunskap och seriositet (som Sverige hade fram till år 2005) är nödvändig för att skapa ett tryggt och fungerande samhälle. För alla. Och det kräver ju alla..... Att rättssystemet funkar, att sjukvården funkar, att socialtjänsten funkar, att skolan funkar, att vi har bra media och bra politiker och bra finansmän och bra företagare och bra byggjobbare och sektor för sektor som gör ett bra jobb och som är seriösa. Som inte myglar. Bluffar. I denna era av exempellösa rättsskandaler, och allt annat...

3. Att hjälpa och stötta barn med svårigheter och särskilt stora behov. 

4. En förvaringsplats att trivas i. Bli glada och harmoniska. Slippa mobbing. Utvecklas socialt i samspel med eget kön och motsatt kön, på raster, och i klassrum. Ett slag psykologiskt uppdrag. Ja, skolan måste vara en förvaringsplats nio år och barn kan inte driva runt på stan och försöka finna mening i livet....

5. Att få redskap och förebilder för livet. Vissa lärare har gett mig intressen som jag inte visste att jag hade, och som jag utvecklat senare .....  Så kan det funka. Lärare som är så inspirerande att de leder in en på områden som man aldrig hade upptäckt annars, skolan kan vara en upptäcksresa för framtiden... det finns ju lärare som genom att visa mig de här områderna, ibland bara för en enda dag, förändrat hela mitt liv.....

Jag är tacksam för dessa förebilder jag fick i skolan. De har gett mig nya intressen på gamla dar, och deras ord har väglett mig varje dag i vardagen. I allt...

ALTERNATIV TILL SKOLAN

Är skolan viktig? 

Ja, för samhället men behöver ju inte vara det för enskilda individer....

Jag tyckte inte skolan var särskilt viktig, under de där 15 åren ... Kanske på fjärde plats på listan. Efter fotbollen och tjejerna och .... Rangordningen var så här med solklar ranketta, topp10: 1 Fotbollen, 2 Tjejerna, 3 Serietidningarna, 4 Skolan, 5 Familjen, 6 Kompisarna, 7 Friidrotten, 8 Tv,  9 Musik, 10 Ishockeyn  

 Så är det för alla, oavsett man är så kallat studiemotiverad eller inte; man tycker inte det är särskilt viktigt så länge man sitter i skolbänken men när man passerat 40 inser alla: fan vad stor input den där grejen haft på mitt liv... Man tänker mest på lärarna , kompisarna, hela den sociala biten. Lärarna och klasskamraterna framförallt, de förföljer en verkligen i drömmarna om natten... För mig var rasterna det stora med skolan. Man längtade ju inte direkt till den där skoldagen, men man längtade verkligen till rasterna. Sista 10 minuterna av lektionerna var en kamp mot klockan och sen rusade man ut till fotbollsplanen, och sen när man blev äldre, till skåpen och hyperintressanta tjejerna från de andra klasserna. 

Svaren på frågorna är ganska självklara. Ja, skolan är viktig, och för vem är skolan viktig: alla. Eftersom vi alla tillbringar så mycket tid där av våra liv i hela utvecklingsperioden.  När skola blir politik är det lätt att tro att Sjöstedt menar att skolan främst är till för som har svårigheter och extra stora behov, och att Björklund menar att skolan främst är till för de studiemotiverade som ska utbilda sig för ansvaret: till de samhällsbärande uppgifterna. 

Alla ingår i samhället som skapas: alla går nio år och alla formas och alla lär sig och samhället är alla. Men skolan behöver inte vara viktig för alla. De finns ju fribrytare , till exempel.  Autodidakter.  Det lilla samhälle jag besöker på somrarna: det är ett isolerat sammanhang av fria andar. Uppfinnare, konstnärer, båtbyggare , fiskare, fårfarmare, osv. Inget skolsamhälle, och de har skapats ur en liberalare syn på skolgången, och skolan som institution.

De människor som förändrat världen har inte direkt haft skolan som utgångspunkt. Darwin ska ha varit en katastrof i plugget. Einstein gick sin egen väg och framförallt den störste uppfinnaren genom tiderna: Edison. Han med glödlampan. Han med världsrekord i patent.  Han sparkades ut från skolan, och samma med Salinger. Han med den bok som kanske påverkade mest under 1900-talet , Räddaren i Nöden (60 miljoner ex).  För många av de mest inflytesrika kan en skolgång vara skadlig och ligger rätt mycket i det där att skolan lär ut konform och en etablerad kunskap, och de här människorna som bara är intresserade av att uppfinna den nya kunskapen passar ju inte in...

Universalgeniet Göthe, som påverkat tysk historia mycket, var oduglig i skolan. 

De största varumärkena skapas inte i en skola, Björn Borg, Zlatan, Carl XVI Gustav, Stig H, Ludde, underhållare, artister, tv-folket, och Erik Lallerstedt berättade hur han dumpade plugget och jobbade sig fram i världen istället och den vägen skapar faktiskt ofta en intensivare inställning till livet än den lite slöa attityd som 15-år-i-klassrum skapar.... och sen finns det många andra som har ett slags överlägset förhållande till skolan: och dissar den, språkbegåvningarna, en Gardell, Östergren, Lundell, Boye, Norén, Modysson, och det är självklart att skolgång kan vara rent skadlig om man har den här språkliga begåvningen, om man får ge ut en bok innan man fyllt 25 år som de här, då äger man språkhantering en bra bit över den som skolan är anpassad för, och det känner alla svenska lärare till (de som kan stava men inte skriva) och alla andra som försökt skriva en bok under 40 år..... 

Klas Östergren hoppade av första terminen på gymnasiet. Som tur var. 

De måste få vara autodidakter, utforska, uppfinna på egen hand, de som skapar sitt första patent som 16-åring, de som plöjt världslitteraturen innan de fyllt 15. Som Östergren. Och Norén som hade travar med böcker hemma när andra lirade boll. Hjärnan iställd på något annat, och dagen i 15-åringens liv inne på ett annat spännande spår och då vill man inte hämma det spåret genom att sitta 1 timme och räkna ut en cirkels omkrets....

 Jag hade lite kluven inställning till det där... När man var i en annan upptäckarväld och en annan tankegång en morgon, och sen tvingas syssla med något som man inte är intresserad av den här dagen. Varierar från person till person, men alla har nog en fri ande där inne nånstans som är värdefull att värna, bevara. 

Ja, summa summarum , skola är mycket , alla bitarna lika värdefulla,  och det vet även de fria andarna som själva inte behöver skolgång: en förvaringsplats, en social träning och här lär vi oss de specifika grundläggande kunskaperna,...ja, vi måste ha redskapen ut i  ett samhälle ...

Och skolan är viktig även för de fria andarna. Annars har de inget att opponera sig emot. 

6. ÖVRIGT I FÖRBIFARTEN 

 

HYLLNING TILL FRIDOLIN 

Vem blir skolstjärnan? Räddaren? Hjälten?

Fridolin är kometen. Mannen som ska förändra allt äntligen. Han pratar om läraren. Han vet vad läraren ska syssla med. Han vet lärarens roll och uppgift. Han vill underlätta och förbättra för läraren och det är där allting börjar!

Kombon Löfven / Fridolin kompletterar varann, och blir den dynamiska duon som återupprättar en svensk stolthet och skapar det trygga landet så som det en gång var. De återupprättar status och återinför en motiverad lärarkår!

Fridolin har alla verktyg i lådan. Erfarenheten, kunskapen och drivkraften.  Ledorden : krafttag och tydlighet!! Riktlinjer: beprövad erfarenhet och verklighetsförankring.

 PEDAGOGIK och BARNPSYKOLOGI

 Alla dessa böcker om pedagogik....

Jag har läst 20 och 5 har varit strålande och resten har varit....

Nej, det är inte eleverna som själva ska styra inlärningen.  Nej, läraren ska inte göra annat än att under visa barn i klassrum..... Nej, läraren ska inte freestyla och improvisera, och ska inte famla i mörker vilka områden som ska läras ut varje termin. Nej, de har inte ha den arbetsbörda de har idag.... Nej, det finns inga nya sensationella pedagogiska upptäcker som är bättre än de enkla pedagogiker som finns i hela världen och framförallt i enkelhetens stora land: Finland.

 Den stora hemligheten med Finland förutom de motiverade lärarna: lärarna har en detaljplan och vet exakt vad de ska undervisa om varje månad, varje termin, och de famlar aldrig i mörker....

Jag läste en bok om pedagogik som hette "de 7 intelligenserna"... Eller om det var de 13 ... Jätteintressant tema och rolig bok och vi människor har såklart olika intelligenser, musikalisk intelligens, EQ, IQ praktisk intelligens osv osv...

Vi ska ta vara på dem och utveckla dem men det har inte mycket med skolan att göra. Ett kapitel hade rubriken "Vagga i takt med musiken är du läser en bok..."

Läste sajten "gröna bloggar" för en månad sen och där fanns ett inlägg om ny pedagogik och det handlade om en författare som var forskare i Göteborg och som enligt sajten hade "den senaste pedagogiska insikten". Och det handlade om "leken som metodik"......

Man måste skilja på gymnasiet och högstadiet, och de här åren fram till 10-12, och barnspykologin har utvecklats. Nu var det förskolan det handlade om i Gröna Bloggar och där är det väl okej med experiment men man fick ändå lite rysningar att en enda person kan författa ihop en metodik... det ska vara beprövad erfarenhet under 20 år om det ska testas och den bästa metodiken finns redan i världen. Titta på den istället för att leta i böcker....

Okej, det var små barn och barnmetodik och det är en förändrad syn och självklart  så att leken är extermt betydelsefull för barn ända upp till 10 år. Detta är en pedagogisk sanning: det som betyder mest för ett barns utveckling (kognitiva/ självständiga/sociala/emotionella/kunskapsmässiga osv) är leken. Det är alla överrens om idag och det visste man inte på 1950-talet då man inte ville att barn skulle leka... Men skola är något annat, först och främst en motvikt till leken.

 En annan upptäckt som förändrat allt inom barnuppfostran är ju insikten att plikten inte är bästa vägen för barnets utveckling, som alla experter trodde ända fram 1970-talet. Pliktuppfyllande barn var ett mål, och plikten något som lärdes ut och användes. Det föll när man kom på att barn lever i nuet.... Barn har inte förmågan som vuxna att se in i nästa dag och att förstår inte tidsbegreppet på det sättet ... De förstår inte vad "du ska diska varje dag i ett år betyder" och då faller ju hela funktionen ...ja allt detta med plikt i barnuppforstran faller upp till 12-13 år i alla fall, och även i förskolan och skolan i de unga åren och där man måste använda ett belöningssystem mer från dag till dag.... Nu har hela vetenskapen kring barnuppfostran övergått till "det hjälpsamma barnet" som målsättning , och i skolan mer ett "uppmuntrande för stunden" istället för på lång sikt. Ena dagen säger 9-åringen "självklart ska jag diska varje dag!" för att hon vill vara snäll ... Och nästa dag "aldrig i livet att jag ska diska , hur kan du tro det...". Då måste man lösa det därifrån. Från den dagen.

DET SKRIFTLIGA BETYGET

Ett av mina stora hatobjekt är de skriftliga omdömena. Det ställer väldigt stora krav på läraren.

Det komplicerar jobbet och om läraren sviktar det minsta i formuleringarna är det skadligt för barnet.

Jag tycker det är bambi på hal is. Och så oerhört mycket mer känsligt för barnet än en neutral siffra att förhålla sig till. Det fanns en sömning tankegång att siffror var hårda och ord varma och därför bytte man från siffror på 80-talet till ord och det var ett stort misstag. Självklart är ordet "icke godkänt" mer sårande för ett barn än siffran 2. 

 Och detta att en lärare ska formulera hela meningar om barn tycker jag är direkt förkastligt. Förfärligt. Krävs väldigt stort omdöme om man ska ge skriftliga omdömen om barn. 

När jag tänker tillbaka på min skolgång är det en sak som fortfarande retar mig. Vi hade skriftliga omdömen ett år och jag blev heligt förbannad. Jag blev så arg och kan väl tycka det är komiskt idag men känner fortfarande ilska...

Det stod "henrik är omtyckt och snäll och arbetar bra men väldigt tyst". För helvete, det var det ordet men jag retade mig på. Hon ska fan inte ha åsikter om hur jag är som person. Det var min personlighet hon hoppade på. Skola handlar om sakkunskaper. Och hon hade hade aldrig hört mig på fotbollsplanen, där var jag inte tyst... Jag förstår idag att jag var tyst i klassrummet och att hon hade rätt att påpeka det och det verbala ingår också i skolans uppgift även om jag inte tyckte det då.... För mig var det ett personligt påhopp. Jag var väl 10 år och sen kom nästa omdöme ett par månader senare: "henrik arbetar bra och är snäll och skötsam men fortfarande tyst".... Om jag minns rätt stod det väldigt tyst nån gång också och det var det där Tony Erwing-MEN-ordet som gjorde att jag kände mig så kränkt och jag var ju väldigt tillfreds med min personlighet och hade ingen lust alls att bli en pratkvarn... Det där växer fram inifrån, inget man kan forcera fram. Blygheten är ett skal som faller av bit för bit genom åren.

Ja, det är lite konstigt att enda mening kunde reta upp mig så, och antingen betyder det att jag var lättkränkt, eller så betyder det att skriftliga omdömen inte är vad lärare ska syssla med. Det skrivna ordet är mycket hårdare än de muntliga.

Jag tyckte för övrigt att det betygsystemet vi hade 1-5 var klockrent och alla visste att 3 var godkänt  och 4 var ett lyckomål och 5 var en sån där dröm.... och självklart ska det vara siffror (mest neutralt) och kan någon förklara varför man bytte bort det systemet?

De här två systemen som använts efter saknar ju hela enkelheten och tydligheten som 1-5-systemet hade.   

LÄXOR 

Känns onödigt att disskutera den här saken om läxor...

Förstår inte debatten. Jättebra om så många som möjligt får läxhjälp. Jättebra att så många som möjligt lär sig så mycket som möjligt. För de svaga och utsattas skull.

En anledning varför läxor finns i hela världen är föresten att människor ska lära sig att arbeta självständigt hemmavid. 

Läxor, inga problem mellan 7-14 men sen blir det jobbigare.... Hade väldigt svårt för läxor sen. Sista året på gymnasiet tog det tvärstopp. Skolan och fritiden var två olika universum. Friheten knockade mig så fort jag kom hem , eller så fort jag kom utanför skolbyggnaden... Det var totalt omöjligt att göra något skolrelaterat sista året. Före sportnytt kl 21.15... En fysiskt omöjlighet. Såg mig som en learning-by-doing-människa... (tänkte: jag lär mig tyska direkt när jag är i Tyskland och efter en månad i Tyskland lär jag mig 100 gånger mer än sex år i skola..) . Gjorde inte många läxor sista året och var en late bloomer vad gäller böcker och kunskap och fick fart först vid 27 års ålder.....

INVANDRARE OCH SKOLA 

 Nyanlända har väldigt stora svårigheter i vissa ämnen, framförallt är de hopplöst efter vad gäller samhällsorientering, hemkunskap, och detta inom biologi som handlar om natur och djur, flora och fauna. 

Men när det kommer till PISA-ämnena står sig de riktigt bra. Pisa är ju utformat så, allmänkunskaper, grundkunskaper, kulturella aspekter ska inte spela in.

Och när det kommer till PISA finns en alarmeranade sanning: det är eleverna med långa rötter i vårt land, ättlingar generationer tillbaka i Sverige, som tappat mest.

RESURSER 

Svensk skola har enligt statistik för 5 år sedan satsat mkt mer pengar per barn än t ex Finland. Sverige ligger i toppskiktet i världen när det kommer till pengar till skolan. Vet inte siffrorna senaste fem åren men bör vara så att det ökat och slutsats; vi öser pengar på skolan och samtidigt blir resultaten sämre....

Lärartätheten (antal lärare per barn) har också varit på bra nivå och klart bättre nu än när jag gick i skolan (30 elever i samma klassrum upp till sexan). Det har alltså heller ingen avgörande  påverkan på skolresultat. I så fall en negativ påverkan...

Lärartätheten är mycket viktig på en punkt: barn med extra behov.

 ORDNINGSFRÅGAN

Innehållet ska vara i fokus,  inte formen....

Ja, visst är klassrumsmiljön betydelsefull och det är högre ljudvolym i dag i Sverige än på 80-talet och än i Finland och det gillar ingen elev. Men den här biten som är mer barnuppfostran än lärande ska inte läraren behöva fundera så mycket på och den avgörande aspekterna för att fånga intresse hos barnen är att pedagogen brinner för ämnet, sakinnehållet..... 

När Björklund pratar om krav och ordning och reda börjar alla direkt tänka på den svenska skolan fram till 1970 då eleven var rädd för läraren. Den auktoritära modellen. Tydliga drag av sadism. Man gick till skolan med ångest och rädsla. Learning-by-fear.

Och när Fridolin börjar prata om skolan börjar många tänka på flumskolan där läraren förlorat all makt och en ljudvolym som omöjligör allt lärande och lektionen outhärdlig för alla elever...

Två skräckexempel. Två guldbaggefilmer. Hets. Caligula. 40-tal. Klassrummet ett skräckvälde, läraren som byggde undervisningen på hot.... Och den andra filmen som heter Vikarien som visades i juni på svt: en osannolik lektion där eleverna pratade högt och oavbrutet, en elak otrevlig miljö där ingen lär sig nånting nångång, skolan som 100 % förvaringsplats. Den spelades in 2006.

Och egentligen vill alla ha samma klassrum. Egentligen är det bara ord. Ordklotter, en politisk markör. Jag är hundra procent säker på att om man plockade fram tre klassrumexempel skulle Björklund och Fridolin och hela svenska folket inklusive eleverna välja samma klassrum som deras vision. En engagerad lärare som brinner för ämnet. Egentligen bara det som gäller. När jag tänker på min skolgång och mina lärare. Det som gav något var lektionerna med engagerade lärare. En person som kunde sitt ämne. Och en lagom ljudnivå, inte för hög nivå så att lärandet kommer i kläm, och samtidigt en öppen atmosfär där eleverna känner sig modiga att ställa frågor och delta. 

 Jag tror inte det finns någon större risk att pendeln skulle så över så konstigt igen att vi skulle riskera hamna i en återgång till den gamla skolan... Vi är inte såna helt enkelt. En annan värld.  Vi är helt annorlunda 2014. Vi behandlar barn med respekt. För det första är det nästan bara kvinnor som blir lärare idag. Och för det andra är hela uppfostringssynen är ju fullständigt annan idag och jag tycker svenska mammor och pappor är duktiga överlag faktiskt (även om vi blivit för dåliga gränssättare i curlingsamhället) och har aldrig varit bättre på den här punkten nån gång i vår historia, det här som är visionen, den grundläggande: att barn är barn, att alltid skilja sak och person , att använda det som ett mantra hela tiden "jag älskar dig som person, men gillar inte ditt beteende just nu", att hitta balansen mellan krav och pepp. 

 Skola byggs på inspiration (och engagemang, nyfikenhet, glädje) , inte på krav, men vi behöver inte ha det här superneurotiska förhållande till ordet ordning. Alla vill ju ha ordning. Ingen vill ha bråk. Allra minst de bråkiga och stökiga eleverna.... Caligula lär aldrig återuppstå i Sverige. Det finns nog inte en enda med Caliguladrag kvar längre och inte direkt i synhåll närmaste 40 åren och inte direkt där problemen i svensk skola finns 2014....

ÅLDER OCH KLASSRUMSMETODIK 

I vilken ålder lär man sig mest? Vilken ålder är viktigast? Svårt att peka ut någon... Men det börjar 6-10 och svårt ta ikapp om man missar grunderna där... (svenska barn visar goda resultat i läsförståelse/hörförståelse till och med 8-9 år, sen tappar vi mot omvärlden! Svenska vuxna är bra på att läsa för små barn, och förskolorna är duktiga på detta med läsning också.. men inte skolan) Jag var en late bloomer, utvecklade inte detta att läsa böcker och hämta in info från böcker effektivt förrän typ 27 år....

Finland bygger metodiken på föreläsning och sen kombon genmensamt lärande/självständigt arbete och har inte lika mycket grupparbeten som i Sverige. Tycker det är lite grupparbetehysteri i Sverige. (länderna har olika demokratisyn som avspeglas i arbetsliv också: i Finland betyder ordet att man väljer en ledare demokratiskt som bestämmer, i Sverige: alla ska bestämma exakt lika mycket och allt blir kompromiss och prata-i-mun-på-varandra). Lärde mig i alla fall väldigt lite i de där gruppmomenten, men visst är det en relevant social träning.

Finland har mer högläsning än vad vi hade på 80-talet. I åren mellan 7-10, då man ska lära sig läsa. Framförallt är det en annan utgångspunkt i Finland än Sverige: en vi-känsla i klassrummet....

Ja, det är en stark gruppkänsla... i vårt östra grannland.... en annorlunda stämning... En alla-hjälper-alla-atmosfär. När man sitter i grupp och läser tex. Om man märker att någon halkar efter stannar hela gruppen upp. Alla måste vänta tills han kommer i kapp övriga och ingen får nånsin lämnas, ingen får sacka... Ungefär som när man springer i en grupp, en lagtävling i idrotten.... Det finns en stor vördnad för den som visar svaghetstecken och kan vara på plus och minus... att han känner sig utpekad...

Och samtidigt förklarar det här breddnivån.... landets otroliga likvärdighet vid 16 års ålder... när grundskolan är klar.  

SPRIDA KUNSKAP

Vad orsakade raset i svensk skola? En total missuppfattning av orden kunskap och kunskapsspridning.....

. Kunskap är motsatsen till elitism ,  begreppet  som förebygger elittänk i världen. Kunskapsspridningen i världen... hur går den till..? Den som har stora kunskaper i ett ämne brinner för att sprida den.... Allt handlar om det. Ni måste tänka.  Den här tankegången....

Min gudson älskar att prata om Guitar Hero , eftersom han har stora kunskaper om det. Jag har jobbat mkt som lokalvårdare och minns min första dag och den fantastiska handledaren... Från Indien. Hon hade enorma kunskaper i ämnet och lärde mig alla metoder och verktyg och hon brann för det....

Tänk det här: ni har läst en bok. Om vad som helst. En kokbok. Eller en bok om andra världskriget. Då får ni en otrolig lust att berätta för alla om det ni läst... alla maträtter... eller händelserna på 30-talet.... så funkar kunskapsspridning. När man sett ett travlopp vill man berätta för alla vad som hänt. När man lärt sig något bara måste man ju sprida det till andra...

Funkar helt automatiskt.

Det blir en inre drift... i klassrummet... man vill så gärna sprida vidare sina kunskaper... om man har stora inom ett område (eller superstora som i Finland efter att de grottat ner sig FEM år på högskola...).

BÄSTE VÄNNEN----ETT FANTASTISKT SKOLMINNE

Vi spånade... den dagen ...de dagarna... minns de som de roligaste i mitt liv... låg på golvet till slut och skrattade så jag grät... minns att man fick torka tårarna med toapapper.... flera timmar...Vi spånade crazy...  minns det så tydligt... blev vildare och vildare... aldrig skrattat så mycket som den dagen... ett muntligt föredrag... vi skulle chocka... göra totalt oväntade saker... vi spånade spånade spånade... vi var helt galna.... vi ballade ur fullständigt den veckan... I skrattet.

Det var en stor och viktig uppgift i svenskan på gymnasiet. Ett muntligt föredrag 40 minuter, två och två. Den viktigaste uppgiften det året. Man fick välja precis vilket ämne som helst.... Vi valde Klas Östergren. Kompisens val. Köpte det. 

Vi skulle göra sensation.... det var vår utgångspunkt... allt vi pratade om det året var: sensation och nyskapande. Vi var rebeller. Vi skulle hålla ett föredrag som aldrig ägt rum i Sverige förut. Det var så hysteriskt kul att spåna med honom och han hade helt galna förslag... Vi var länge inne på att stå med ryggen mot klassen hela föredraget... eller öppna alla fönster och prata ut genom de.... nakenchocker och dans och musik var andra förslag....

Han ringde dan innan. Sa att vi skulle ställa in. En inställd spelning var också en spelning. Sa han . Det skulle vara en chockredovisning: en inställd spelning.... Vi var tvungna att göra den i alla fall några dagar senare och det var mycket musik och han hade skrivit låtar... och jag gjorde enmansteater, skådespelade....

Grejen med den där redovisningen var att den blev årets snackis i klassen... och fick mkt beröm av läraren och sen gjorde alla andra grupper liknande föredrag.... vi blev trendsättare för alla redovisningarna på gymnasiet.... ja det var nyskapande...  hade den effekt som nyskapande ska ha... murbräcka som skapade epigoner....  alla hakade på och gjorde performance av uppgifterna...

Alla klädde ut sig, ordnade skådespel....

Det var vår förtjänst.... och det trodde vi inte de där dagarna när vi låg på golvet och grät av skratt. 

 INNAN VI FAR FÖRBI NÄSTA SKOLA....

80 knyck.... på 30 -väg...

Ingen idé att stanna till.

 I 20 år har vi dragit förbi fort fort fort fort.... 

 Skolan var en förbifart i mitt liv, och i allas liv men jösses vilken betydelse förbifarten hade...September 2014 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

.

 

 
Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)